wilmarsgard

Din värld blir inte speciellt stor när du lägger all kraft på att en person ska värdera dig till guld. Hur långt orkar du släpa ditt namn när ni bara är två som känner till din vikt, hur långt orkar du när bara en av er vill belysa det vidare. En dag säger du:  Vägarna härifrån är stängda, vägen härifrån var du. Jag undrar, när blev någon mera speciell för dig än du. /Mikael Wilmarsgård

Vi kompliterade varandra, vi rockade ståendes på samma sida. När konkuransen kom blev vi värre än fienderna vi tidigare besegrat. Vi föll för varandra och våran lycka föll med oss tät inpå. Du behövde något jag inte hann förstå, om jag frågar dig idag säger du nog: kärlek. Jag släpade efter tiden som drog oss åt olika håll. Jag saknar dina historier från tiden när figurerna var fantasier. Nu lever jag utanför minnen av det som jag inte än glömt bort. Jag klarade oss aldrig. Jag klarade inte när historierna var inpå, men jag saknar deras avstånd. /Mikael Wilmarsgård 

Han sa: Jag skulle ta en pause, men jag slutade aldrig känna. Han sa: Ingenting mer ska förstöras, det ökade farten och nu ser allting ut att rasa. Han fortsatte: Är inte orolig för mig, jag vet hur detta brukar sluta. Ett säkert kort utan tydlig början, jag är medlet som ni spär ut med vatten och anklagar smaken. Jag vet inte hur det börjar, jag vet när jag slutar. Jag sa: Världen är aldrig som åskådaren tror, men blir det du förväntar dig. Jag sa: Spelar ingen roll hur mycket du köper det, det kommer ändå alltid vara en utgift. Han fortsatte: Du berättar ingenting, du förklarar bara känslan, men inte anledningen, jag förstår inte, sen tystade jag han. / Mikael Wilmarsgård

Det går snabbt att tro man är bättre än alla andra, men snabbare tappar man kontakten med hur egentligen alla är. Du är inte bättre, du prioriterar i en annan ordning. Du har tillräckligt bra syn för att skapa fördommar, men inte att se deras tårar. Du säger det inte men det handlar om heraki och inte logistik när du beordrar. Framtiden rymmer inte er, ni är för gamla. / Mikael Wilmarsgård

Jag gick förbi ett fönster, kände värme på en annars kall promenad och passade på att titta ut därifrån. Letar efter en ny lampa att tända, det finns alltid ett nytt argument. Du frågade hur man är som segrare när man står i kläderna av en förlust. Gamla känslor står nu lite oftare med nya ord och målar vidare. Du frågade om jag ville åka hem, jag svarade: ja Jag önskar att du läste mig ikväll, lyssna inte på mig. /Mikael Wilmarsgård

Jag vill inte ha en andra chans. Om jag inte svarade rätt nu, gör jag det inte senare heller. Vi tävlade i att hålla andan men vad vinner man på det? Du sa att man anpassar sig tillslut, man lär sig om man vill eller måste. Jag tror snarare man anpassar sig när man gett upp, men det kanske går under ditt måste. Du frågade om det inte var ensamt, vad svarar jag på det? Det är i nyanserna av färgerna du inte har i din svart/vita värld. /Mikael Wilmarsgård

Hon ser ut som en ängel, men du hör inte vad hon säger. Kan du hålla mig för det jag är, inte det vi går igenom. Jag hoppas du är stark, eller att du blir det. Jag hoppas du inte känner dig övergiven när du är ensam, fast jag kan förstå om du fastnar i det. Vi är två när vi är tillsammans, vi borde vara en. Om du låter mig, kommer du alltid att vara ensam, men ensam med mig. /Mikael Wilmarsgård

Jag har börjat vinkla in blicken, snart lägger jag inte ögonen på någon under promenaden. Det är tyst från känslan som annars kommer när någon möter mina ögon med liknande ögon som du. Talet halkar men orden flyger, fast det kommer en bit in i avståndet. Kan vara skönt att vara ensam när ensamheten bryts av ett sällskap. Det blir svårt att slappna av när allt jag ser är människor som beteer sig som boskap. Det bär inte mycket av att vila på gamla meriter, ni sjunker. Skratten har ebbat ut, ni stirrar frågandes så säg inte att ni förstår mig. /Mikael Wilmarsgård

Du är inte ensam, inte ensam om att få din historia skapad. Inte ensam att få din historia skriven av någon annan. Och inte sen med att förstöra den helt själv. Vi har alla en roll att leva. Vi är unika på helt olika spår, trampa på så ses vi när du kommer upp och andas nästa gång. Du är inte ensam när du tar dig upp till ytan, du känner dig nog bra ensam nu.  Du har varken släpat mitt namn i smuttsen eller lagt skit framför min dörr, därför kallar jag dig vän, hur du än formas av livet. /Mikael Wilmarsgård

Att vara unik är ingenting annat än att vara ensam, när alla omkring dig skapar tvivel medans du längtar efter gemenskap. Om unik blev en i mängden skulle den känna sig som hemma? Jag är inte unik har jag nu fått lära, det är bara ensamhet, jag har dig allt annat än nära. /Mikael Wilmarsgård

Jag har grävt bland dina gamla sopor. Du vill bli saknad, saknar jag. Jag borde lärt mig något av beslutet men jag begav mig aldrig av, jag är kvar. Jag har staden på min karta, den jag inte lyckas ta mig till eller därifrån. Du gräver upp mig men du får mig inte här ifrån, än. /Mikael Wilmarsgård

Det var en vacker promenad med dålig stämning. Nu har jag skapat samma distans som hon startade med. Du ger försiktigt din kärlek men under helt fel tid. Ingen större empati när du samtidigt dansar klampandes över tårna. Bakom leendet gömmer sig en medvetenhet som grinar illa, jag hälsar er välkommna men inte som vanligt. Du sjunger: Bättre krossad än orörd, med tårar i din bevare mig bön. /Mikael Wilmarsgård

Ibland är känslan osynlig precis som jag, det händer att man missar den. Det är inte mycket jag känner till som är konstant, förändringar är en del av tiden, men när följde du med den? Om du undrar om jag ser dig är svaret ja, ibland kommer jag ihåg er. Om frågan är om den som behöver känner igen dig, är det inte lika lätt. Osynlighet är även om du står på en scen om ljuset bländar den som ska se dig. /Mikael Wilmarsgård

Jag lånade dig mitt ansikte och nu är det ingen som låter mig passera, jag står bakom stängda broar. Du slirar på en gammal grogg när du föreläser dig upp på tårna. Du som spårar dig fram genom val du försätter andra i. Du spårade ut, kom inte hit igen. /Mikael Wilmarsgård

Det finns en blomma, det finns ett spår av oss i den. Den utsätts för årstider, precis som du och jag, och i och försig alla andra. Den behöver tid för att gro och rota sig, precis som jag. En vacker blomma växer långsammare än ogräs. Om din vän växer långsamt se denne som en vacker blomma och blicka inte avundsjukt på ogräset. En vacker blomma kan vissna precis som du och ja, vårda den. /Mikael Wilmarsgård

Jag satt och funderade, det värmde hela mig, nu undrar jag vad det va. Du kvittrar något om romantik, men det e inte vackert om du går över lik. En skördefest för dom fega, dom som är livrädda att stå sist när lagen gjort sina val. Jag tror ni startar på skolgården som ensamma barn. /Mikael Wilmarsgård

Resterna från igår ligger öppet på bordet. Bedövade dina utspel med mig, nu ser jag vad du bränt.   Snart lever du, snart, men du förnekar det än. Ledsen, jag är inte särskilt speciell. Förlåt att du inte vill ha mig, förlåt att du går din väg. /Mikael Wilmarsgård

Lånar dig mitt ansikte, du verkar ha tappat ditt. Vi mäter olika höjder över havet, men det är ingen storhet. Jag tror inte på bättre människor, jag tror på människor som vill mer eller mindre. Det förflutna har en tendens att styra framtiden. Om du tar dig fram med lögner och kommer långt har du fortfarande den längsta vägen framför dig när du inte är välkommen tillbaka. /Mikael Wilmarsgård

Du går upp i gryningen och slåss för din sak. Det finns mörka drag i handlingarna du bär och bar. Vi fick aldrig nån chans. Du delar din kropp med många, hjärtat behåller du för dig själv. /Mikael Wilmarsgård

Blicken följde dina andetag från ditt bröst. Tidigare skrek du för att bli hörd och för länge sen gjorde jag någonting underbart. Tidigare idag glömde jag bort något viktigt som du sagt och svarade på något som inte var bra. Ikväll ska jag låtsas att jag inte förstår när du säger att timmarna försvinner och att det var dar sist I morgon är allt som det brukar va, då glömmer jag det jag tidigare sa. Någonstans mellan en gårdag och en morgon dag sitter jag och viftar bort alla krav, jag undrar hur du gör. /Mikael Wilmarsgård

När allting är barn orkar vi med varandras brister, vi håller händerna högt, den orken lägger sig med tiden. En dag står vi med händerna längst sidorna med haglandes örfilar av vardagen. Om din plan var förändring får du kanske det, om ditt mål va något annat kanske ansiktet håller för det. Att tappa det är kanske inte lika jobbigt som att slita ut det. /Mikael Wilmarsgård

När jag ramlar av, när du känner att du kastats bort. När det är en som saknar, och fler som gett upp. När våra ryggar stod raka under brovägen log du och han tittar bort. Den raserade brovägen vittnar om att här spelar det ingen roll hur vi kom, det är hur vi går här ifrån. /Mikael Wilmarsgård

Ska jag blåsa om inte vinden har vänt? Du höjer upp blicken, med en famn som ekar än. Gatan är mörk och kall men värmen från husen värmer något inombords. Det är en vår som ligger i luften du kallade höst. Det är en bild, av det du gjorde. Det är en vind av allt jag förstått. Jag rostbehandlar våra minnen och parkerar dom här i stan. Om jag vet allt nu förstår jag ingenting. /Mikael Wilmarsgård

Om jag hade en hatt, som lever av bättre dar. En spegel i bitar ser mer än den som står kvar. När du som vandrare visar mig upp, om reglerna kastar loss. Du talar i gåtor och jag lever när jag skriver dom. /Mikael Wilmarsgård

Stänger dörren och lämnar dig utanför. Ensamheten har spridit sig till dina ögon. Jag har växt ur dina kommentarer och slutat falla ner i ovård. Din trygghet föll på hallen utanför, jag saknar dig inte, nu är det du som faller. /Mikael Wilmarsgård

Den som kommer på sista tomma frågan är den som förstår så den bestämmer. Svaga människor blundar och väntar tills det är över, du slår ett slag för saken med ett välriktat slag på helt fel plan. Kanske vaknar till ett ljud av steg i takt mot ljuset. Det ska vara vackert det här i huset, men skarvarna sticker ut från er fasad och vi ser hur ni ljuger. /Mikael Wilmarsgård

Det finns hopp i dina ögon, och det är underbart att se hur du faller. Du kastar dig ut och jag undrar om du förstår att det som försvinner är marken. Faller gör du, men inte han. Du ger han uppmärksamhet som får han att fastna i tanken. Det är svårt att falla rätt men det är omöjligt att falla vackert när man faller förbi. Du föll ensam och det blev inte vackert. /Mikael Wilmarsgård

Du fyller mig med minnen, jag fastnar så lätt där i. Jag lägger vikten på dagarna vi mindes, och vänder mig inåt. Du fyller mig med minnen, och jag fyller mig själv med vemod. Jag var där men idag hade jag gjort det bättre. Du fyller mig med lögner och jag fastnade där i. /Mikael Wilmarsgård

Du sökte, du fann och du förstörde. Under en kopp thé förstod jag att du försökte. Du målar en förändring men jag hittar bara luft, när du snubblar till ditt liv genom en backspegel, och funderar på vart du kom ifrån. /Mikael Wilmarsgård

Du har suttit med pennan i handen men inte skrivit en rad. Du har minnen men dom har ändrat sig en del under tiden. Du har känslor men inga referenser, du har minnen som inte förankras. Snart har även de andra glömt allt som hände på vägen, och förändringen glöms bort. /Mikael Wilmarsgård

En är alltid mindre än två? Du har hälften av sorgen, du mister hälften av dig, du får hälften av någon annan. Du får dubbelt av sorgen, dubbelt av glädje men hälften av styrkan som tog dig hit. Dubbelt är alltid någon annan och hälften av den du vart. Två är meningen med livet och underbart, men inte alltid dubbelt så mycket av det som kommer och alltid hälften av det som vart. /Mikael Wilmarsgård

Jag har varit, men jag är inte längre. Jag har mycket att minnas, men jag talar gärna inte om det. Jag gjorde, men nu gör jag det inte. Jag va allt det där, men glömde njuta under tiden. /Mikael Wilmarsgård

Du är något speciellt, du är ensam. Du är mer än många andra, men du är ensam. Du har mycket att ge, men ingen är där för du är ensam. Du drömmer om mer, men har inget att chansa. Du är svaret på klagornas vals, men ingen hör den som är ensam. /Mikael Wilmarsgård

Det är inte bara jag som är sliten, jag tror du driver mer död än krigen. Du är global, du är överallt och omkring mig. Jag jämnställer dig med förödelse där jag fortfarande slåss och kämpar för att inte bli nerdriven. Du är ingen man talar med, du är ingen man fördriva, men du är något jag fortfarande vägrar försvara. Du är vardag. /Mikael Wilmarsgård

Jag har behov, men inga vi delar. Det är magi, men också ett förnekande. När ingenting faller på sin plats men ändå hamnar där, är det klart då? När ett hjärta krossas lätt, hur kan det vara så svårt att spara en bit till sig själv? /Mikael Wilmarsgård

Ibland, ser jag någonting men jag kan inte förstå det. Ibland, blundar jag och känner hur det slår mig. Ibland, som idag försvårar den mig. Ibland, men snarare återkommande förråder den mig. Ibland, sitter jag som nu och försöker få den att gå över. /Mikael Wilmarsgård

Det handlar om hur tiden rinner i väg och vad den gör med människor. Om hur man kan missa mer än att återfå. Ser vi i en man som försöker vara som han var och hoppas på att lyckas väcka samma känslor som de väckte förr som blir allt svårare. /Mikael Wilmarsgård