wilmarsgard

Tittar över vintern som kommer, den kör fullständigt över allt som ligger här sen tidigare. 
Blickar över hösten som ligger utslagen och saknar den, många mörka tider har vi haft ihop.
Blundar i något som slår sommaren, hösten och vintern, om jag ändå höll mig här till våren löste av dig.
Kanske ska jag tacka dig för uppmaningen att komma till en ändring, kanske skyller jag allt på dig.
Hursomhelst är det många som tar nya tag i gamla tider vi ändrat namn på, så även jag.
Bara du säger man, det är helt upp till en själv att besegra sina rötter och begär.
Det var inte så lätt som att lösa det genom att glömma det själv, inte bara egna förståndet påminner.
Funderar om det är någonting jag behöver bli bra på, kommer på för mycket så jag utökar frågan.
Är det något som jag behöver bli bra på, som det är bråttom med?
Det är som en jackpott när det fortsätter ramla ner, och jag är lika glad som det vore så.
En dag i taget, en stund i taget utvecklar jag det här, det ska vara en förlust när jag försvinner.


/Mikael Wilmarsgård

Klick, klick, klick, klick

Han tänker: Kom hit, kom och måtta in dig i min famn igen.
Han säger: Hej.
Han erkänner att det viskar i hans öra men du ser att det skriker i hela kroppen.

Klick, klick, klick, klick

Du säger mer men jag tror mycket av det är spikar som bygger in honom.
När han känner att han tappar masken drar han ett skämt som spårar iväg och du hjälper han snällt tillbaka.
Som utomstående ser vi ingenting men det tickar i luften.
Han tror att tiden kommer få han att lyckas så han stressar framåt, du vet att tiden kommer få han att ledsna så du låter han tro tills hoppet klickat förbi.

Klick, klick, klick, klick


/Mikael Wilmarsgård

I handen håller jag en tavla, men det är inte ett orginal, jag har målat den, anpassat färgerna på den så att den passar in. Under tavlans färgval finns konturer och färger som få känner till,  vackert för vissa men inte passande med färgerna som omger den idag. Jag tror att det började med att den skulle passa in, ville att den skulle se likadan ut som många andra. Sen ville jag att den skulle sticka ut, efter ett tag ville jag att den skulle vara en avbildning av mig. När konturerna blivit som jag brutit dom till, kom du, kom ni, och alla hade ork att bryta mer, och mer. Så i handen står jag med ett mästerverk som blev en tavla. / Mikael Wilmarsgård

Vi har alla olika värde, för vissa passerar vi som om vi inte vore någonting, andra går vi i timmar för en chans att se. En del är mer värd än tusen andra och många vet inte vem jag är.  Någonstans försvann ni efter vägen. Det var långt ifrån början och långt ifrån slutet, mitt slut i alla fall. Det är svårt att svara på vart våra vägar ska skiljas och när vi missar, när vi hoppar av. Relativt är sträckor, hur långt är ett svek? Någonstans försvann jag på vägen. Det var långt i från skratten och dansen. Vi har alla olika värde, det kostar mer än några skratt. Vi har alla vårat värde och det är något som äger mig inatt. / Mikael Wilmarsgård

Kritik får man räkna med och det kommer man aldrig ifrån, men det är viktigt att själv välja sina domare. 
Vi måste jämt känna oss skyldiga för något, det är så man passar in. 
Kom ihåg att gamla minnen alltid är värt besväret om du vinner, så länge du säger förlåt och blir förlåten för det, annars faller du i deras ordvåld.
Att försumma sin egen kompetens är långt värre än att någon annan gör det, för vikten av dig är alltid din även om någon annan bär dig.
Lev inte ett liv efter misstagen du gör, men kom gärna ihåg dom när du gör dom igen.
Hämta inte dina intryck från vem som helst, välj dina egna kläder.
Våga bränna broar som inte ska användas, det hjälper dig att inte gå tillbaka när vägarna tillbaka är förstörda. Om du inte är en dålig förlorare, är du aldrig en värdig vinnare, men visa det inte om du vill bli uppbjuden.
Dröm gärna, men tänk på dom som inte har några, dom förstår dig inte.
Fortsätt gå med öppna ögon och öppet hjärta även om några alltid tycks tävla i att stänga dom.
Bygg nerefrån för att komma uppåt dit du vill och luras inte av höjden att grunden är under dig.
Du har fått ett namn att bära som inte räddas av tvål. Mobbing och avundsjuka är en del av naturen, det får vi inte bort från våra skor. Men det betyder inte att den ska ske ostraffad.
Även små människor vill berätta vem just dom är, det tar inte så lång tid att lyssna.
Någoting som är värdelöst idag kan vara allt eller inget för oss i morgon.
Regler skapas när man inte lyckas lära ut varför, så lär ut i första hand, det är lättare att göra rätt om man vet vilket som är rätt mer än att man bara ska.
Den som straffar okunskap förlorar alltid individens tillit, även det lockar med snabba resultat ibland.
Om man inte behöver ljuga om eller ångra saker man gör lever man inte heller ut.


/Mikael Wilmarsgård

Vi pratade om att du vill se in i framtiden och jag sa att jag vill resa tillbaka i tiden. Ibland ska man lägga ner energi på dödfödda saker för att det får en att leva,  som att kämpa mot något oundvikligt som inte vill ge upp.
Menade jag att man inte ska kämpa mot det, utan leva istället? 
Nej jag menar att man ska kämpa för det e det som är livet. 
Ett liv lever när den står på dödens mark och kastar tärning om utvägens lott. 

Ett liv lever när den har allt att förlora och står under det. 
Ett liv lever när den senare står på avstånd och betraktar det.  Men sen när det är över, ler vi inte mer.

Om jag sa att jag inte har ångest av måndagar,  Om jag har det av alla dagar skulle ni nog förstå. Jag är osårbar så länge det inte är jag som ska skadas.  Vi är alla glada som clowner jag känner igen det,  men kommer som vanligt inte på det, och jag orkar inte såra någon idag.
Jag är faktist inte speciellt orolig,  jag tar fighter när dom står framför och inte går åt sidan, innan dess pratar jag bara. Jag lägger gärna mig ner o gråter men det har nästan aldrig vart värt det i mitt liv, men visst har jag varit där.
Jag tänker mycket men inte på sånt jag inte kan beröra mer än i stress. Clownen är ju också en mask. Och egentligen en figur som får uppmärksamhet och gör allt för att man inte ska se varelsen bakom.

Min vän ringde mig aldrig, han hörde aldrig av sig i sina svåra tider, jag trode inte vi var så långt ifrån varann,  men det är vi tydligen. Jag är inte mindre än när vi var unga, jag är inte mindre hållbar och jag ställer inte upp mindre så avståndet känns.  Även om vi inte talar på dagarna så trode jag vi alltid stod där när det mörknade. Du kanske gått vilse, du kanske kommer fram till mig och jag kanske inte hjälper dig upp, men jag kommer försöka. Du är ett bevis på hur långt man kan hålla någon från sig själv och inget annat.
/ Mikael Wilmarsgård

Din frustration som ligger kanske inte svämmar över, troligtvist kokar den torrt och inte bort. Du undrar i hösten om du kan vänta tills solen kommer fram. Som ett långt midnattsslag där klockan slår i månader ner dig i ett svart hål. Du lever som om du sparar på det, medans jag lever som jag inte gör resten av året. Det kokade aldrig torrt i dina tankar och irritationen kokade aldrig bort. Naturen är varken med eller mot oss, den har sina tider och hösten är en av dom. Ett litet vackert solur är du, som stäcker sig mot ljuset som väntar. / Mikael Wilmarsgård

Du sjunger så vackert men det är ingen som förstår dina texter.  Du sjunger så vackert men det är ingen hör hur du sätter tonerna i melodien.  Du sjunger så vackert men det är ingen som lyssnar.  Du sjunger så vackert men du är alldeles för vacker för att dom ska lyssna till vad du har att säga.  Ett hål i marken, ett hål i oss. Tusen drömmer utan stopp, vi säljer dig.  Tiden bakom spelar ingen roll, vi bryter det, vi behöver det. All rätt till oss och våra drömmar och vi drömmer stort. Samlar i hål, läggs på hög, för att fylla våra tomrum. När du träffade mig hade jag drömmar, dom är borta nu. Vi försöker fylla behovet som ingen har sett mättnaden till. Du sjunger så vackert men det är ingen som förstår dina texter.  Du sjunger så vackert men det är ingen hör hur du sätter tonerna i melodien.  Du sjunger så vackert men det är ingen som lyssnar.  Du sjunger så vackert men du är alldeles för vacker för att dom ska lyssna till vad du har att säga. / Mikael Wilmarsgård