wilmarsgard

http://wilmarsgard.blogspot.com/

 

I mitt huvud försöker jag laga det jag ser som är fel och trasigt.
I mitt huvud pausar jag tiden så att ingenting blir äldre eller mer slitet.
I mitt huvud är det fullt av platser där det fortfarande finns träd och där finns alla som satt spår i mitt hjärta.
I mitt huvud finns inte världen som den blev, jag har byggt en egen.

Jag vet med säkerhet att jag är lyckligt lottad.
Står vaken i ett sovande hus och känslorna har klätt sig på mig.
Jag bär en försmak av ett oändligt hål när jag ser, att allt jag har kommer oundvikligt bli saknat.
Ibland kommer man på hur mycket man kommer förlora.
Det vackra med det här är, att i morgon ska jag leva med er lite mer än jag tänkt innan.

Kunskap verkar göra att vi ger upp, inte att vi kämpar på som jag först trott.
Fråga en som är specialist vart glöden är.
Fråga vad som släckte den. 
Om vi tar allt förgivet, och sen tar allt igen.
Kunskap verkar vara överdrivet.

Den här tanken är till alla gamla kolleger som jag lämnat.
Till alla minnen och konflikter vi delat, vunnit och förstått.
Vi är bröder av krig kan man säga.
Jag lider lite med dom kollegerna som fortfarande var rädda och fega.
Jag undrar hur dom mår för det ser inte hälsosamt ut när dom flinar.
Tiderna förändras men att vinna känns alltid likadant.
Jag hoppas ni alla vinner vidare på ert spår.
Själv kan jag bara kriga.

Hon vill att du tittar lite mer så hon håller sig kvar.
Hon vill att du tänker på det lite mer.
Så hon börjar gå.
Hon vill inte bli lämnad så hon skyndar sig på.
Hon vill, hon vill, men det är svårt att få det så.

Tänker tillbaka och inser att jag har märkliga minnen kvar.
Som ett brödspår.
Tänker på hur rollerna som fått ett ansikte bytt plats.
Samlar ihop repliker som kunnat vara helt oväsentliga men viktiga när jag minns dom. 
Plockar, allt verkar värt att tänka på.
Kanske inte blir mätt på smulor, men det är skönt att ha ett spår.

Jag är en man utan kultur.
Jag är en medborgare utan gränsdragande och grund.
Jag är fri.
Jag är fri att välja, fri att inte välja.
Jag är vilsen.
Jag är en man utan kultur.
En medborgare av ett folk som letar nytt.
Jag är fri och lika vilsen.

Jag tar inte nederlag så bra.
Mår inte riktigt som jag ska, men det känns att jag lär mig.
Jag tar det inte med fokuserad blick, jag stannar, och nu står jag och stampar i det.
Dansar nu, men den enformiga tonen är svår att dansa till.
Jag ger nog aldrig inte riktigt upp, om man väl gör det, är man inte ensam om att förlora.
Ingen vinst i det.

Hur många mynt finns det och vilken sida ser man egentligen?
Det står en sjösjuk kapten på land och ler, han säger att han snart är tillbaka.
Vi har kastat mynt under promenader och vänt på alla andra.
Hur många mynt finns det och vilken sida ser man egentligen?
Det finns ett hav i sällsynta ögon och tankar att kasta mynt på.

Världen har bett om nåd i en evighet.
Det verkar som världen faktiskt försöker överleva oss.
Inte så att jag står glad i all sorg av att jorden slår tillbaka och dödar oss.
Men ingen står heller glad i cancer som växer fort.
Jag kan aldrig ge min sida till cancern, även när cancern är du och jag.
Vad är det vi ska överleva när jorden gett upp..

Jag har rivit mina murar för att kunna se lite mer.
Ska smälta dig igen, kanske lite försiktigare.
Ingenting stannar utanför, det är öppet hela vägen.
Jag har rivit mina murar för att jag vill vara mer och nu är det nästan för mycket.
Ska smälta dig igen, för det är lite bättre så.