wilmarsgard

Jag hänger ut det, jag låter luften beröra det och sprida det vidare.
Borde ha studerat er historia, men det kom annat i vägen. 
Jag vet att jag har en historia men den har blekts med åren. 
Det är inte frågan om hur man levererar, snarare om man kan.
Spelar ingen roll om vi springer med eller mot vinden, så länge man gör vad man kan, om inte försent. 
Så jag hänger ut det, jag låter luften beröra det och sprida det vidare. Jag är sårbar.

Ställer klockan på ringning, det finns nu en tid att strunta i. 
En egoist föder en annan.
Fler och fler börjar lära sig, att stora saker kommer ur små.
Några är utdöende, när man inte frågar efter vägen, kommer vissa aldrig hem.
En egoist föder en annan.
Lutar åt andra hållet, får inte jämnvikt. 
Stampar till takten, hamnar ständigt i en annan. 
Släpar gamla vikter med oss, allt som allt måste man bli stark. 
En egoist föder en annan. 
Kalla det känslor men kalla det enkelriktad sån. 
Överlevnad, och en som är ensam, i vått och torrt.
En egoist skapar en annan.

Du säger att:
Hämdens pris är dyr och att jag lever med ränta.

Jag säger att:
Jag tar det 6cl i taget.

Du kan få gråta ut mig men jag är inte värd det.
Du tycker det är fascinerande att leka med elden, som inte leker tillbaka.

Själv tar jag det 6cl i taget.

Du pratar om din framtid och om vägen du gått för att komma hit. 
Jag sväljer det 6cl i taget.

Du ställer genomtänkta frågor som du tänkt på allt förlänge och jag, jag tittar på dig men svarar inte på några.
Ibland tittar jag till och försäkrar mig att du inte stammar. 
Det är inte första gången och inte sista.

Jag tar det 6cl i taget.

Det känns som du förlorat allt du äger men allting är tillsynes kvar. 
Du har inte förlorat någonting du vet att du förlorat men något är olikt, något som fått dig att fundera.
Förklarar det som en dagen efter ångest när minnet är en lucka, fast du är nykter sedan länge så det var inte ditt svar.
Har du sett blicken på den som vaknat upp från en mardröm långt ifrån sängen?
Känt pulsen på dom som vaknar i en mardröm dom precis somnat ifrån? 
Det är svårt att lyfta ett namn när man gjort det till åtlöje och det är svårare att tvätta bort en skam man själv lagt på den.
Det är svårt att hämta andan i ett nederlag, eller samla sig precis innan det avgörs.
Förlätt att sakna någon som står precis framför en.
Det är förlätt att glömma hur man vill ha det, eller att bita ihop när du inte hittar vägen.
Varför är det svårare att komma upp på benen igen med tiden, när vi borde bli bättre på det?

/Mikael Wilmarsgård

Du tog ett foto när du reste genom mitt liv, jag undrar om du framkallat bilden och hur den ser ut.
Ur en handling som vanligt helt ovetandes av sin konsekvens, såg jag att innan jag rett ut mitt trassel skulle du redan vara i mål.
Jag borde ha hoppat, jag borde hoppat med dig, jag skulle kanske inte se det.
Du kan få tycka att det är sorgligt att leva med en distans men jag lever.
Jag ska köpa en liter bensin, sen ska det här brinna upp.
Du söker perspektiv, så du blundar så hårt som du kan.
Jag behövde såra dig, som den där paniken som alltid kommer till fel dag. 
En röst sa: "Du är jättebra, men desperat. Här står jag, naknare än så här får du mig inte." 
Hur kommer det sig att vi så lätt skapar distans när vi vill ha lite uppmärksamhet?
Där du lekte som barn har du nu återvänt till och sökt skydd hos och jag mår som vanligt sämre efter att jag öppnat min dörr och svarat på era frågor.
Jag är inte förstörd men inte heller helt symptomsfri.
Jag är medveten och det gör att du kan kalla mig sjuk.


/Mikael

Jag tror att alla siffror är räknade, men precis som många ord förstår vi inte vad dom kan göra.
Det är något jag förstår nu är att man blir mätt av drömmar, men den verkliga hungern blir också mer uppmärksammad med tiden. 
Jag lider av er mentalitet när ni säger:
"Det är inte mitt jobb"
Det är den som äter upp våra gator och vänner, inte era plågoandar, dom är era egna. 
Jag såg igår. 
Kvalitet handlar alltid om det vi saknar, inte det vi har. 
Och lycka är en kort stäcka mot förlusten av den, en stäcka få fortfarande går.
Det är lättare att inte göra något, som att vänta bland alla andra på bussen.

/Mikael Wilmarsgård

Tyvärr dömmer vi folk efter platsen dom är på.  

Tyvärr lever vi på intryck vi inte kan bekräfta.  

Tyvärr är du inte bättre än platsen du står på för stunden.  

Tyvärr är du är ingenting här. Jag förlorade när jag inte frågade, du förlorade tanken med det hela.

Tyvärr missade jag avfarten när jag blundade din vädjan.  

Tyvärr förlitade jag mig på din position.   

Tyvärr kommer den efter mig dömma dig efter platsen du står på samma sätt. 

Tyvärr, tyvärr, tyvärr men vi missar allt för mycket när ser mer än vi lyssnar.

/Mikael Wilmarsgård

Jag lever inte med många lögner men jag lever i tysthet.
Jag lever nog i en lögn, inte mer olikt än er andra. 
Historierna räcker inte till så tiden anpassar dom till nya öron.
Något man hör och kan man säga ofta, men idag låter det tvärt om.
Kanske väger kunskap för tungt, kanske är den oförenlig med verkligheten.

Det är många som svälter omkring oss även om födan räcker till, många stäcker sig ingen respekt i våra dar. 
Om du anser dig rätt att äta på mitt liv ska jag använda ditt som botemedel.
Vi utvecklas hela tiden, men åt vilket håll är vi egentligen påväg?
Det krävs inte många kilo för att flytta på ett liv, men mindre för att hålla kvar det. 
Om hoppet är det sista att lämna oss, är förståndet det fösta att lämna, speglar dagen. 

Fråga en hemlös om det är tegel och betong vi behöver mer av, men gissa inte svaret.
En eldsjäl är inget vackert, det är en frustrerad själ som drivs av en plågan. 
Jag utvecklas hela tiden, men åt vilket håll kommer min frustration föra mig?
Det är mycket som inte blandas med vatten och det blir mer och mer att dricka upp.
Det finns mycket vi tar förgivet, det finns mycket som rinner ut i vattnet.  

/Mikael Wilmarsgård