wilmarsgard

Ställer klockan på ringning, det finns nu en tid att strunta i. 
En egoist föder en annan.
Fler och fler börjar lära sig, att stora saker kommer ur små.
Några är utdöende, när man inte frågar efter vägen, kommer vissa aldrig hem.
En egoist föder en annan.
Lutar åt andra hållet, får inte jämnvikt. 
Stampar till takten, hamnar ständigt i en annan. 
Släpar gamla vikter med oss, allt som allt måste man bli stark. 
En egoist föder en annan. 
Kalla det känslor men kalla det enkelriktad sån. 
Överlevnad, och en som är ensam, i vått och torrt.
En egoist skapar en annan.