också?
Tittar du ner på stenarna som syns i asfalten och känner att allt är stort?, allt är stort.
Ser du upp och tänker på hur långt bort det är?, bara avstånd, avstånd.
Vänder du dig inåt, känner du hur mörkt det är?, identitet, ensamhet.
Sträcker du dig utåt i någon annan och försöker glömma allt det här?, gömma allt det där.
Går du från asfalt till grus?
Ser du upp och tänker på hur långt bort det är?, bara avstånd, avstånd.
Vänder du dig inåt, känner du hur mörkt det är?, identitet, ensamhet.
Sträcker du dig utåt i någon annan och försöker glömma allt det här?, gömma allt det där.
Går du från asfalt till grus?
horrisont
Det man gör från hjärtat har huvudet svårt att komma ihåg.
Dom godaste gärningar glöms precis som dom sätter spår.
När du frågar hur bra jag är, kan jag bara svara:
"jag är en tavla av färg och smuts"
Bara du kan välja vilket du vill fokusera på.
Dom godaste gärningar glöms precis som dom sätter spår.
När du frågar hur bra jag är, kan jag bara svara:
"jag är en tavla av färg och smuts"
Bara du kan välja vilket du vill fokusera på.
betyder
Det är okej att bli distraherad då det är jag som är passageraren.
Utanför tiden blir det inte lättare att hålla detaljerna uppe, men vi ser något där.
En tyst uträkning som inte hämtar andan följer oundvikligt.
Jag förnekar tiden men allt har sin tid och går sönder ändå.
Du färgar det som är svart till rött, jag försöker men det mörknar.
Vi kan snart inte äta det vi fångar.
När det enda som är kvar är förgiftat och ångrat är nog bara en tidsfråga bort. Vi verkar alla vara passagerare i något som faller och saknar chans att ångra.
Utanför tiden blir det inte lättare att hålla detaljerna uppe, men vi ser något där.
En tyst uträkning som inte hämtar andan följer oundvikligt.
Jag förnekar tiden men allt har sin tid och går sönder ändå.
Du färgar det som är svart till rött, jag försöker men det mörknar.
Vi kan snart inte äta det vi fångar.
När det enda som är kvar är förgiftat och ångrat är nog bara en tidsfråga bort. Vi verkar alla vara passagerare i något som faller och saknar chans att ångra.
berätta
Jag vill lära mig att uttrycka berättelser lite mer än i tal och ord.
Jag skulle vilja vara en skådespelare och visa upp historier som jag tårars över.
Där jag tror tystnaden som ersätts med en melodi kan fånga den.
Det är ett skådespel att verka normal och oberörd.
Jag skulle vilja vara en skådespelare och visa upp historier som jag tårars över.
Där jag tror tystnaden som ersätts med en melodi kan fånga den.
Det är ett skådespel att verka normal och oberörd.
e4
Du hoppar rastlöst in i nästa famn.
Det är svårt att förstå när man fortfarande ler, det kommer jag snart att få se.
Hoppar rastlöst in i nästa famn.
Lyssnar snart till förlorarens tacktal och skriver ett eget.
Lycka banar inte förändring, frustrationen får mig att tänka på det.
Vet inte om jag kan tro ut genom rummet eller tänka med huvudet högt.
Mer än principer bleknar när det inte känns som man förväntat sig.
Du fastnar inte i det men du kommer inte heller ur det.
Jag är närmast avundsjuk på han som bär sig utan censur och skriver sig fram med finstilt text. Femhundrakronor frihet i tanken och vi ses för sällan.
Det är svårt att förstå när man fortfarande ler, det kommer jag snart att få se.
Hoppar rastlöst in i nästa famn.
Lyssnar snart till förlorarens tacktal och skriver ett eget.
Lycka banar inte förändring, frustrationen får mig att tänka på det.
Vet inte om jag kan tro ut genom rummet eller tänka med huvudet högt.
Mer än principer bleknar när det inte känns som man förväntat sig.
Du fastnar inte i det men du kommer inte heller ur det.
Jag är närmast avundsjuk på han som bär sig utan censur och skriver sig fram med finstilt text. Femhundrakronor frihet i tanken och vi ses för sällan.
vi är
Vi är rädda för rovdjur.
Vi kan leta svar hos andra och tystna i sina egna, eller hitta oss själva och tysta dom andra.
Vi är rovdjur.
viskar ut
När orden tar slut ger du mig snabbt en mening.
Om jag inte säger att jag lever på jobbet så säger jag att jag gömmer mig för det.
Något är det iaf som jag inte vet hur man stavar.
Den enda som lyssnade då var meningen som jag skrev ner och den blev många fler och den du läser.
Jag skyller på lösningen som inte fanns.
Jag är klister för dina kommentarer.
Är nog inte bra på det här med distans.
Fötterna väljer att gå tillbaka och orden fastnar lite mer nu.
Jag rör om bland känslor och låter dom komma fram.
När ingen ser, när inte hör.
Den enda som lyssnade då var meningen som jag skrev ner och den blev många fler och den du läser.
Om jag inte säger att jag lever på jobbet så säger jag att jag gömmer mig för det.
Något är det iaf som jag inte vet hur man stavar.
Den enda som lyssnade då var meningen som jag skrev ner och den blev många fler och den du läser.
Jag skyller på lösningen som inte fanns.
Jag är klister för dina kommentarer.
Är nog inte bra på det här med distans.
Fötterna väljer att gå tillbaka och orden fastnar lite mer nu.
Jag rör om bland känslor och låter dom komma fram.
När ingen ser, när inte hör.
Den enda som lyssnade då var meningen som jag skrev ner och den blev många fler och den du läser.
som bekant
Trädkronorna håller varandra över vägen.
Det är så svårt att tycka om dig och jag vet inte riktigt hur jag ska försöka.
Vill säga:
Välkommen gryning jag ser igen!, men det är mörkt.
Jag somnar nog om och slutar försöka om en stund, igen.
Det är en söndag innan val och jag avskyr er tystnad men jag är så trött på era frågor.
Vi var så enkla förut, det är inte enkelt längre
Det är så svårt att tycka om dig och jag vet inte riktigt hur jag ska försöka.
Vill säga:
Välkommen gryning jag ser igen!, men det är mörkt.
Jag somnar nog om och slutar försöka om en stund, igen.
Det är en söndag innan val och jag avskyr er tystnad men jag är så trött på era frågor.
Vi var så enkla förut, det är inte enkelt längre
