wilmarsgard

Din frustration som ligger kanske inte svämmar över, troligtvist kokar den torrt och inte bort. Du undrar i hösten om du kan vänta tills solen kommer fram. Som ett långt midnattsslag där klockan slår i månader ner dig i ett svart hål. Du lever som om du sparar på det, medans jag lever som jag inte gör resten av året. Det kokade aldrig torrt i dina tankar och irritationen kokade aldrig bort. Naturen är varken med eller mot oss, den har sina tider och hösten är en av dom. Ett litet vackert solur är du, som stäcker sig mot ljuset som väntar. / Mikael Wilmarsgård