e det livet?
Vi pratade om att du vill se in i framtiden och jag sa att jag vill resa tillbaka i tiden. Ibland ska man lägga ner energi på dödfödda saker för att det får en att leva, som att kämpa mot något oundvikligt som inte vill ge upp.
Menade jag att man inte ska kämpa mot det, utan leva istället?
Nej jag menar att man ska kämpa för det e det som är livet.
Ett liv lever när den står på dödens mark och kastar tärning om utvägens lott.
Ett liv lever när den har allt att förlora och står under det.
Ett liv lever när den senare står på avstånd och betraktar det. Men sen när det är över, ler vi inte mer.
Om jag sa att jag inte har ångest av måndagar, Om jag har det av alla dagar skulle ni nog förstå. Jag är osårbar så länge det inte är jag som ska skadas. Vi är alla glada som clowner jag känner igen det, men kommer som vanligt inte på det, och jag orkar inte såra någon idag.
Jag är faktist inte speciellt orolig, jag tar fighter när dom står framför och inte går åt sidan, innan dess pratar jag bara. Jag lägger gärna mig ner o gråter men det har nästan aldrig vart värt det i mitt liv, men visst har jag varit där.
Jag tänker mycket men inte på sånt jag inte kan beröra mer än i stress. Clownen är ju också en mask. Och egentligen en figur som får uppmärksamhet och gör allt för att man inte ska se varelsen bakom.
Min vän ringde mig aldrig, han hörde aldrig av sig i sina svåra tider, jag trode inte vi var så långt ifrån varann, men det är vi tydligen. Jag är inte mindre än när vi var unga, jag är inte mindre hållbar och jag ställer inte upp mindre så avståndet känns. Även om vi inte talar på dagarna så trode jag vi alltid stod där när det mörknade. Du kanske gått vilse, du kanske kommer fram till mig och jag kanske inte hjälper dig upp, men jag kommer försöka. Du är ett bevis på hur långt man kan hålla någon från sig själv och inget annat.
/ Mikael Wilmarsgård
