wilmarsgard

Ska jag blåsa om inte vinden har vänt? Du höjer upp blicken, med en famn som ekar än. Gatan är mörk och kall men värmen från husen värmer något inombords. Det är en vår som ligger i luften du kallade höst. Det är en bild, av det du gjorde. Det är en vind av allt jag förstått. Jag rostbehandlar våra minnen och parkerar dom här i stan. Om jag vet allt nu förstår jag ingenting. /Mikael Wilmarsgård