wilmarsgard

Han sa: Jag skulle ta en pause, men jag slutade aldrig känna. Han sa: Ingenting mer ska förstöras, det ökade farten och nu ser allting ut att rasa. Han fortsatte: Är inte orolig för mig, jag vet hur detta brukar sluta. Ett säkert kort utan tydlig början, jag är medlet som ni spär ut med vatten och anklagar smaken. Jag vet inte hur det börjar, jag vet när jag slutar. Jag sa: Världen är aldrig som åskådaren tror, men blir det du förväntar dig. Jag sa: Spelar ingen roll hur mycket du köper det, det kommer ändå alltid vara en utgift. Han fortsatte: Du berättar ingenting, du förklarar bara känslan, men inte anledningen, jag förstår inte, sen tystade jag han. / Mikael Wilmarsgård