vägen var full och jag nykter

Vi kompliterade varandra, vi rockade ståendes på samma sida. När konkuransen kom blev vi värre än fienderna vi tidigare besegrat. Vi föll för varandra och våran lycka föll med oss tät inpå. Du behövde något jag inte hann förstå, om jag frågar dig idag säger du nog: kärlek. Jag släpade efter tiden som drog oss åt olika håll. Jag saknar dina historier från tiden när figurerna var fantasier. Nu lever jag utanför minnen av det som jag inte än glömt bort. Jag klarade oss aldrig. Jag klarade inte när historierna var inpå, men jag saknar deras avstånd. /Mikael Wilmarsgård 

Kommentarer
Postat av: Syrran

Ett ord: Grymt!

2009-10-28 @ 13:19:35
URL: http://jwilmarsgard.blogg.se/
Postat av: Anna

Fint, men samtidigt sorgsamt....:(. Härligt att du äntligen tagit tag i ditt skrivande. Är en fröjd att läsa :).



Kram

2009-11-14 @ 17:34:09
URL: http://www.hillnez.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0