wilmarsgard

Det var en vacker promenad med dålig stämning. Nu har jag skapat samma distans som hon startade med. Du ger försiktigt din kärlek men under helt fel tid. Ingen större empati när du samtidigt dansar klampandes över tårna. Bakom leendet gömmer sig en medvetenhet som grinar illa, jag hälsar er välkommna men inte som vanligt. Du sjunger: Bättre krossad än orörd, med tårar i din bevare mig bön. /Mikael Wilmarsgård