wilmarsgard

Jag har börjat vinkla in blicken, snart lägger jag inte ögonen på någon under promenaden. Det är tyst från känslan som annars kommer när någon möter mina ögon med liknande ögon som du. Talet halkar men orden flyger, fast det kommer en bit in i avståndet. Kan vara skönt att vara ensam när ensamheten bryts av ett sällskap. Det blir svårt att slappna av när allt jag ser är människor som beteer sig som boskap. Det bär inte mycket av att vila på gamla meriter, ni sjunker. Skratten har ebbat ut, ni stirrar frågandes så säg inte att ni förstår mig. /Mikael Wilmarsgård