wilmarsgard

När allting är barn orkar vi med varandras brister, vi håller händerna högt, den orken lägger sig med tiden. En dag står vi med händerna längst sidorna med haglandes örfilar av vardagen. Om din plan var förändring får du kanske det, om ditt mål va något annat kanske ansiktet håller för det. Att tappa det är kanske inte lika jobbigt som att slita ut det. /Mikael Wilmarsgård