i minnet

Utan vårt minne är vi blinda för det som hänt.
Med vårt minne är vi blinda för det som ska hända.
Ingen kunskap är onödig.
Ingen kunskap är nödvändig
för att förstå att även den minsta känsla är viktig.

i nyanser av grått

En lögn är alltid bättre än en sanning. 
Varför ljuger vi annars för barn?
Det finns plats för konst lite överallt, är det inte märkligt att det är så mycket grått?
Det finns plats för så mycket mer, men vi klagar när någon fyller i det. 
Ingenting är bekvämare än någonting man inte behöver stå för. 
En lögn är bättre än att lida konsekvensen av ett självklart svar. 
Ska vi måla med barnens tillfälligt behållna drömmar eller ska vi hjälpa till att förverkliga dom?

ett barns önskan

Jag kan inte låta bli att känna mig lurad. 
Kan inte hitta orden att klä en lögn om att barn ska respektera äldre. 
Jag kan inte låta bli att känna mig mindre imponerad av vuxenvärld. 
Nästan att ni lyckades lura mig som barn men inte idag. 
Tror att världen egentligen är så enkel att bara ett barn kan klara av den. 
Ett barn som inte fostrats in i konsekvens-samhället utan hjärta. 
Hur man än vrider på det så ser ett barns önskan mer rätt ut mot världen än våra så kallade vuxna val. 

pirayor

Är du beredd att försvara din olikhet
Har du övat på orden som ska skydda dig från hagel
Låter det rätt
Kommer du vänta på det upprätt
Hur länge kommer du att stå
Kommer du vänta tills dina förklaringar gett dig ett slags rätt
Tror du dom förstår
Tror du dom förstår
?
Du är en köttbit nu, alla är hungriga.
Du kanske kan dölja det?

genetik

Din lite kortare verklighet är exakt lika rätt uppfattad som min av lite äldre karaktär. 
Även om jag försöker öppna upp det hela. 
Även om jag kan se uppgiven och frustrerad ut ibland så är det inte du. 
Jag ser lite mer 360 grader och har svårt att anpassa mig tillbaka till ett titthål. 
Din verklighet är lika verklig som den kommer ändras genom åren. 
Även om jag försöker öppna upp det hela. 
Även om, är ingenting mera verkligt än du. 

utrymme

Tid och plats styr mer än idealet.
Kalla det ödet, kalla det ditt.
Jag kallar det slumpen.
Eller en vinst.
För en.
Det står alltid en stol tom.
Det är en del i hur vi vill ha det.
Det är en del i hur vi inte klarar av det.
Kalla det ödet, kalla det ditt.
Jag kallar det slumpen.
Eller en vinst.
För den som snart inte har den.

är ingen alls

Är ingen alls.
Jag är ingen alls, med en själ av unikt.
Ser hur vi lever.
Jag ser vad vi gör.
Är ingen alls, med en själ så unik.
Jag är ingen alls, jag är unik.
Du kanske ser hur jag tyst lever.
Jag ser hur jag tyst dör.
Är ingen alls.
Jag är ingen alls, men vi, vi är allting.

antal

Det tjatas om att släcka bränder och att det är vi mot dom.
Vi står i mellan två friheter, att vara som man vart och att vara som man är.
En mäter med en gammal våg och en mäter med ny, men båda är lika trånga.
Det brinner, det tar vi inte miste på, men det brinner över broar.
Vi är plus och vi är minus bland folk som ändå inte räknar våra känslor.

synvinkel

Du tänker ändra på livet idag, och där står jag.
Du klättar högt men är nog lite höjdrädd.
Tunnelbanans dova ljus bjuder inte till någon vidare klarhet.
Allt jag ser är barn som leker vuxna och vuxna som leker barn.
Har tämjt ett lejon och äts av ett annat.
Äts av alla andra.

vart finner man?

Det sitter en prostituerad på ett kontor, där han är chef.
Det sover en skitig dam under en bro, som precis lärt sig le.
Det går omkring en kvinna där jag står som ingen verkar se, det gör nog inte hon heller.
Det finns en skönhet i honom som fler än han själv inte ser.
Det är som om ingen vet, jag ser.

fördom

Jag hävdar det bestämdaste att fördomar inte bör betraktas med en negativklang, då detta egentligen är en sund bevarelsedrift.
Fördomar hjälper oss att anpassa oss och förbereda oss på det som är troligast.
Men vi måste vara medvetna och anpassa oss när det inte är som man trodde.
En fördom är inte huggen i sten, visdom är inte det heller.

en morgon

Näsan är precis ovanför vattenlinjen, varje gång jag ler sväljer jag vatten.
Jag letar efter botten med tårna men bottnar inte, inte än.
Skulle använda armarna om jag inte bakbundit dem, skulle mycket om jag kunde.
Skulle inget alls om jag inte var tvungen.
Kanske kommer jag upp snart.
Kanske är det så här det kommer va.

drömmar

Jag är så trött på drömmar
Jag har snart drömt bort ett liv mot ett annat. 
Jag drömmer bort en födelsedag i taget och alla steg som ska följa dom. 
Drömmar jag inte står mer än i skuggan av, men som jag tror håller mig vid livet. 
Jag drömmer bort det jag har, det är dags att sluta drömma eller ta ett av kliven. 
Att drömma kan komma att kosta mig hela livet. 
Men vart jag än går sliter vardagen mig i stycken. 

förortsbarn

Jag tror på förortsbarn.
Jag tror på han som lär sig verkligheten före dimman som omger den. 
Jag tror på han som blir utsatt av skriken som jagar mellan gatlampornas vita sken. 
Jag tror på barn som växer upp mitt i sprickan långt från murarna och lär sig rytmen av djugelns vrål. 
Med den starten kan inte verkligheten plåga mycket mer än en förkylning. 
Vill bli far till ett förortsbarn, men nu vill jag lära mig ett liv på landet. 

sömnlös

Jag ligger ofta vaken utan synbart skäl, som om jag bara väntar.
Tiden tickar mot mitt nästa mål och jag lyssnar tålmodigt.
Jag väntar, för i min nakenhet kan jag endast vara åskådare.
Jag känner efter om jag har någonting som väntar på mig, som har något att tala om som jag inte lyssnat till än.
Jag tror att det finns en mening med varje natt när man inte kan somna, om vi bara lyssnar.

rigid

Jag kommer fram till en plats jag känner igen, en plats där jag möter mig själv.
En plats jag går förbi och ser hur jag står kvar som om jag alltid kommer stå där.
Jag tittar men i min förvåning antyder jag inte att stanna.
Jag finns i tusen.
Det finns inga givna val, det som passerar, passerar.
Jag är bara åskådare av det jag redan gjort.

box

Du sopar undan spår men dom är inte bara dina.
Sakta blir du en främling i din egen familj.
Dörrens knarrande är en ostoppad signal att verkligheten är på väg över tröskeln.
Taket är precis så högt som det brukar och alldeles för lågt för att kunna sväva iväg.
Väggarna rör sig inte men dom vittnar om att du är instängd.
Välj ett par verktyg om du kan, du får gärna hjälpa till att riva detta.

femton år senare

Drömmer med ögonen lika stängda idag som för femton år sen.
Lever lika distanserad och tittar lika nyfiket på dom "dära".
Oförmögen att ge upp, men kanske endast för att han inte vet vad han måste avsluta.
Drömmer med ögonen lika stängda idag men solen lyser lite mera.

växt

Växte upp smart men rastlös,
Växte upp.
Hittade placebo, hittade drömmarna.
Förlorade i ett genidrag,
längtade tillbaka.
Växte i,
Växte ur några drömmar och växte i, vardag.
Kom,
Kom tillbaka till något smart men rastlöst.
Återfinner en plats med en stol att vänta på.
Sitter på placebo,
Växer ifrån.

också?

Tittar du ner på stenarna som syns i asfalten och känner att allt är stort?, allt är stort. 
Ser du upp och tänker på hur långt bort det är?, bara avstånd, avstånd. 
Vänder du dig inåt, känner du hur mörkt det är?, identitet, ensamhet.
Sträcker du dig utåt i någon annan och försöker glömma allt det här?, gömma allt det där. 
Går du från asfalt till grus?

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0