wilmarsgard

Jag kommer fram till en plats jag känner igen, en plats där jag möter mig själv.
En plats jag går förbi och ser hur jag står kvar som om jag alltid kommer stå där.
Jag tittar men i min förvåning antyder jag inte att stanna.
Jag finns i tusen.
Det finns inga givna val, det som passerar, passerar.
Jag är bara åskådare av det jag redan gjort.