frusen

Dom som stod där, står här.
Jag står i ett hörn och lever mig in det dom gör. 
Du vaknar igen, jag som precis har lagt dig.
Men jag låter det spela, matchen är sin tid och sen somnar du igen. 
Fördel att vara outbildad är oformad.
Jag som stod där, står här. 
Är unik.
Jag som stod där, står nu här och dom som stod här, står där.
Känner att jag inte riktigt har tiden att studsa mellan känslorna som slår mot mig. 
Känner att det är tid att vara där och jag kämpar i mitt hörn genom att drömma.
Ni säger att jag inte längre har tid med det här. 
Jag som bara vill vara där jag inte är.
Sen har vi dig som inte riktigt somnat bort från mig igen, jag väntar snällt som vanligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0