wilmarsgard

Jag stod idag och räknade andetag i ett par skor jag längtade ur,
tänkte inte på vad det var värt förs nu.
Jag förstod inte hur mycket ett andetag var värt och jag missade ett.
Insåg inte förs nu vad som hann hända på det där andertaget jag tvekade förut.
Ser ett sammband på hur jag kanske tar er förgivet, precis som det jag ofriviligt koncentrerar mig på.
Men det är inte av storleken på er, det är paniken.
Jag stod och räknade varje andetag som en fisk som ligger och lider.