wilmarsgard

Tänker på alla gånger jag borde sagt förlåt, ett ord som sällan lämnar och oftast förvandlas till något annat. Tänker på alla gånger jag borde skapat något av era felsteg, men jag gör oftast ingenting. 

Tänker på att hålla mig ödmjuk och jag är lite för bra på det, på ytan.
Under kokar frustrationen mer och mer, jag behöver lära mig vart man gör av den.

Jag är full, men som vanligt av frågor. Jag fyller snabb bägaren när ni försöker forma sten med era små händer. Jag står frågande hur ni står på toppen. Jag tänker sluta tänka på er, precis som ni.

Tänker på alla gånger jag tagit på mig skulden för det ni gjort. 
Tänker på all tystnad. Tänker på alla gånger jag borde sagt förlåt och sväljer det.

/M.W