wilmarsgard

Jag förnimmade en doft jag endast har i min fantasi, en jag minns lite längre med.
Jagade den med hela halsens längd, sitter fast i min.
Känner mig sjuk av gammal karakär, kan du inte? Ber jag dig.
Ibland går pulsen upp, precis som när man missat nått man inte borde.
Kanske är det en av alla saker jag lyckats förtränga som stigit upp för ett slag. 
Kanske, kanske var det ett av alla svar som jag äntligen lyckats att förändra, fast kanske inte helt.
Blir många "kanske" innan pulsen vandrat ner. 
Det är alltid den ensamme som stannar kvar.
Det är inte fint att vänta och ingen heder i att vara sist kvar.