wilmarsgard

Jag såg ett barn som stannat längst vägen och hjälpte något där på marken och jag frågade vart det där tar vägen.
Tycker mig minnas att det där barnet var någonting jag vart, men idag ser jag inte dom där som behöver hjälp, kanske har längden skapat en distans. 
Jag blev den jag är idag, det jag var lämnades kvar i en gammal sång som jag försöker minnas.
Försöker greppa mitt synsett att värdera min omgivning.
Undrar hur någon kan säga att man blir bättre med åren.