närsynt

På taket tittar ner känner mig fri när jag står utanför er.
På avstånd när jag kan betrakta och själv vara obetraktad bland er. 
Hade det vart jag skulle det äta upp mig. 
Jag ber dig att inte bry dig.
Det fanns en tid när dom omkring kunde bli bättre, en möjlighet som berövad ligger i ett nederlag. 
Jag har låtit mig bli döv och blind av varningsignalerna, håller mig kvar. 
Vi har mindre att överleva med tiden om man räknar, ändå blir vi räddare för varje dag. 
Du kan inte stoppa det som försegår ovanför ditt huvud men du kan peka så att andra förstår.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0