det

Det är tungt för hjärtat att dra runt på det här. 
Det är lätt för förståndet att desperat be om bedövning.
Det fanns en tid när jag var orädd. 
Det fanns en tid när beslut höftades på logik och inte av omgivningens feghet som senare blev min egen. 
Det fanns en tid innan jag blev offer för överlevnad och snart glömt vad leva är.
Har vi så bråttom att hävda vår oskuld att vi inte hör när vi blir friade?
Det står en själ som ber att få bli fri men den är inte oskyldig.
Det är tungt för kroppen att resa sig från ett par knän som tycks bära vikt av ett helt samhälle.
Det fanns en tid...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0