wilmarsgard

Jag behöver inte mer än ett ögonblick, så varför står jag och stirrar? 
Jag frågar mig om det går att spara på det här och tänker på hur det låter.
Undrar hur man mutar med äran i behåll när fickorna är tomma, du hittar det i ett barn.
Ingenting ska smaka som det är så vi får många opassande smaker.
Jag försöker inte isolera mig så jag låter regnet ta mina kläder.
Går runt med en markering av döden i pannan samtidigt som rötter växer ur mina skor.
Jag är här nu, åren har gjort dig väl.
Jag behöver inte mer än ett ögonblick, men jag står fortfarande och stirrar.
En bit av mitt förstånd kommer alltid att fråga hur, men allt jag gör är att stirra. / Mikael Wilmarsgård