wilmarsgard

Liv bland sällskap som vet vart du hör hemma. 
Där regnet talar, vi är skyddade, inte instängda. 
Där man kan andas. 
Där bittra dofter inte lyckas hänga över oss och ljuset visar inte några skarvar. 
Där tårar som faller torkar och byter av med skratten. 
Där man kan njuta av ljudet som skapar rummet vi sträcker oss i. 
Där man kan andas ut.
Men du. 
Där jag är känner jag ingenting, jag är inte hemma.