wilmarsgard

Det är så halt att jag bara ser mina fötter.
Någonstans litar jag på att dom som inte ska se slipper, och om, att dom ser det som jag. 
Du behöver inte se någonting mer än att hon går sönder lika lätt som hon förstår dig.
Det är någonting med det där namnet vi fått, det är en viss sort. 
Du speglar inte den bild till mig som den du ser i spegeln. 
Likgiltigt talas det om, men likgiltigheten har jag aldrig sett från ämnet. 
Jag undrar om du blir förvånad av din spegelbild genom nyvakna ögon.
Ett startskott kan man hitta men vart startar man ifrån. 
Det är så halt att jag bara ser mina fötter.