wilmarsgard

Stunderna när vi är bekväma ihop blir färre. Tankarna tillbaka till hoppet passerar oss. Du vill äga en känsla som dör i fångenskap. Snart har den sista motvikten tagits av ditt begär. Om du ger mig lite kärlek, ger jag dig lite tillbaka. Men när du vill ge mig mer så blir det så här. Det är inte rätt, det är på något sätt det vi ber om när vi begär det vi ger. Vi kan sakna alltihop, vi kan låtsas att jag lever om du kan låtsas att det räcker. Låt oss, men inte mer, du får mig, men det ska du inte. Det är svårt att vakna i rätt ögonblick, det är svårt att somna i det här. Jag har inte tiden, inte heller platsen. Får nöja dig med lögnerna du själv har skapat, när du vaknar från dina mardrömar somnar jag från min.  /Mikael Wilmarsgård