wilmarsgard

Jag minns ett vykort utan text men med många osynliga ord, jag minns dig le och mig själv som ung. Jag minns vår vän som jag träffar allt för sällan dessa dar. Jag minns er alldeles för bra. Gräset var alltid grönt den tiden och huset var det jag tittade på från tåget, jag undrade alltid vad du gör. Jag minns att jag var oskylig än, den tiden var för länge sen. Jag minns hur vi sträckte på oss och ville komma ifatt, jag minns hur tiden var en fångvaktare som försökte hålla oss i schack. Jag minns hur allting en dag försvann. Tiden släppte oss alla, vi sprang för att inte fastna med vår lott, ingen ville vara som den som inte kom. Jag vet inte riktigt vart du gick men det var bort. Jag minns dagarna jag försökte passa in, jag minns hur jag inte fastnade. Jag minns och det spelar faktist roll, vi har varit unga och idag kan vi det där med givande dialog. /Mikael Wilmarsgård