wilmarsgard

Folk som inte är medvetna chockas av verkligheten när den står i ansiktet på dom. Att vi inte sluter oss i krämpor är inte idioti, det är verkligheten som blundar när den tittar på oss. Vi presterar, vi avskyr att spekulera så vi besvarar inte dina frågor. Det handlar inte om matchen, vi focuserar på uppgiften. Vi känner ingenting där imellan, det har vi växt upp med, det är ingenting vi övat på. /Mikael Wilmarsgård

Jag har hittat en lagom hög plats tillräckligt avsides för att få vara ensam. Jag bevakar ingången och vägen dit så jag inte blir lämnad. Jag är i en byggnad full av hopp, tro och drömmar. Jag ser människor som provar för hårt att växa, ni är där snart. Jag har kommit på att passivitet är tidskrävande när man saknar. Jag är ensam här bland alla som är ensamma med mig. Snart är vi alla klara och är ensamma härifrån och inte längre en i mängden här men fortfarande en i mängden som väntar på svaret från det här.  /Mikael Wilmarsgård

Har du tittat ut och saknat, har du vart ute och promenerat då hela kroppen egentligen vill springa? Har du stått i fönstret och sett något du drömmer om och nöjde dig med att titta. Har du förstått att dina vägval du lagt upp framför dig går åt samma håll. Har du intalat dig att det är fult att sakna utanför dessa väggar. Säger du att det är bara barn som har råd att drömma. Har du fått förklara att man inte ska sticka ut med sin haka. Har du gjort illa dig så pass att du fortfarande smyger? /Mikael Wilmarsgård

Din värld blir inte speciellt stor när du lägger all kraft på att en person ska värdera dig till guld. Hur långt orkar du släpa ditt namn när ni bara är två som känner till din vikt, hur långt orkar du när bara en av er vill belysa det vidare. En dag säger du:  Vägarna härifrån är stängda, vägen härifrån var du. Jag undrar, när blev någon mera speciell för dig än du. /Mikael Wilmarsgård

Vi kompliterade varandra, vi rockade ståendes på samma sida. När konkuransen kom blev vi värre än fienderna vi tidigare besegrat. Vi föll för varandra och våran lycka föll med oss tät inpå. Du behövde något jag inte hann förstå, om jag frågar dig idag säger du nog: kärlek. Jag släpade efter tiden som drog oss åt olika håll. Jag saknar dina historier från tiden när figurerna var fantasier. Nu lever jag utanför minnen av det som jag inte än glömt bort. Jag klarade oss aldrig. Jag klarade inte när historierna var inpå, men jag saknar deras avstånd. /Mikael Wilmarsgård 

Han sa: Jag skulle ta en pause, men jag slutade aldrig känna. Han sa: Ingenting mer ska förstöras, det ökade farten och nu ser allting ut att rasa. Han fortsatte: Är inte orolig för mig, jag vet hur detta brukar sluta. Ett säkert kort utan tydlig början, jag är medlet som ni spär ut med vatten och anklagar smaken. Jag vet inte hur det börjar, jag vet när jag slutar. Jag sa: Världen är aldrig som åskådaren tror, men blir det du förväntar dig. Jag sa: Spelar ingen roll hur mycket du köper det, det kommer ändå alltid vara en utgift. Han fortsatte: Du berättar ingenting, du förklarar bara känslan, men inte anledningen, jag förstår inte, sen tystade jag han. / Mikael Wilmarsgård

Det går snabbt att tro man är bättre än alla andra, men snabbare tappar man kontakten med hur egentligen alla är. Du är inte bättre, du prioriterar i en annan ordning. Du har tillräckligt bra syn för att skapa fördommar, men inte att se deras tårar. Du säger det inte men det handlar om heraki och inte logistik när du beordrar. Framtiden rymmer inte er, ni är för gamla. / Mikael Wilmarsgård

Jag gick förbi ett fönster, kände värme på en annars kall promenad och passade på att titta ut därifrån. Letar efter en ny lampa att tända, det finns alltid ett nytt argument. Du frågade hur man är som segrare när man står i kläderna av en förlust. Gamla känslor står nu lite oftare med nya ord och målar vidare. Du frågade om jag ville åka hem, jag svarade: ja Jag önskar att du läste mig ikväll, lyssna inte på mig. /Mikael Wilmarsgård

Jag vill inte ha en andra chans. Om jag inte svarade rätt nu, gör jag det inte senare heller. Vi tävlade i att hålla andan men vad vinner man på det? Du sa att man anpassar sig tillslut, man lär sig om man vill eller måste. Jag tror snarare man anpassar sig när man gett upp, men det kanske går under ditt måste. Du frågade om det inte var ensamt, vad svarar jag på det? Det är i nyanserna av färgerna du inte har i din svart/vita värld. /Mikael Wilmarsgård

Hon ser ut som en ängel, men du hör inte vad hon säger. Kan du hålla mig för det jag är, inte det vi går igenom. Jag hoppas du är stark, eller att du blir det. Jag hoppas du inte känner dig övergiven när du är ensam, fast jag kan förstå om du fastnar i det. Vi är två när vi är tillsammans, vi borde vara en. Om du låter mig, kommer du alltid att vara ensam, men ensam med mig. /Mikael Wilmarsgård

Jag har börjat vinkla in blicken, snart lägger jag inte ögonen på någon under promenaden. Det är tyst från känslan som annars kommer när någon möter mina ögon med liknande ögon som du. Talet halkar men orden flyger, fast det kommer en bit in i avståndet. Kan vara skönt att vara ensam när ensamheten bryts av ett sällskap. Det blir svårt att slappna av när allt jag ser är människor som beteer sig som boskap. Det bär inte mycket av att vila på gamla meriter, ni sjunker. Skratten har ebbat ut, ni stirrar frågandes så säg inte att ni förstår mig. /Mikael Wilmarsgård

Du är inte ensam, inte ensam om att få din historia skapad. Inte ensam att få din historia skriven av någon annan. Och inte sen med att förstöra den helt själv. Vi har alla en roll att leva. Vi är unika på helt olika spår, trampa på så ses vi när du kommer upp och andas nästa gång. Du är inte ensam när du tar dig upp till ytan, du känner dig nog bra ensam nu.  Du har varken släpat mitt namn i smuttsen eller lagt skit framför min dörr, därför kallar jag dig vän, hur du än formas av livet. /Mikael Wilmarsgård

Att vara unik är ingenting annat än att vara ensam, när alla omkring dig skapar tvivel medans du längtar efter gemenskap. Om unik blev en i mängden skulle den känna sig som hemma? Jag är inte unik har jag nu fått lära, det är bara ensamhet, jag har dig allt annat än nära. /Mikael Wilmarsgård

Jag har grävt bland dina gamla sopor. Du vill bli saknad, saknar jag. Jag borde lärt mig något av beslutet men jag begav mig aldrig av, jag är kvar. Jag har staden på min karta, den jag inte lyckas ta mig till eller därifrån. Du gräver upp mig men du får mig inte här ifrån, än. /Mikael Wilmarsgård

Det var en vacker promenad med dålig stämning. Nu har jag skapat samma distans som hon startade med. Du ger försiktigt din kärlek men under helt fel tid. Ingen större empati när du samtidigt dansar klampandes över tårna. Bakom leendet gömmer sig en medvetenhet som grinar illa, jag hälsar er välkommna men inte som vanligt. Du sjunger: Bättre krossad än orörd, med tårar i din bevare mig bön. /Mikael Wilmarsgård

Ibland är känslan osynlig precis som jag, det händer att man missar den. Det är inte mycket jag känner till som är konstant, förändringar är en del av tiden, men när följde du med den? Om du undrar om jag ser dig är svaret ja, ibland kommer jag ihåg er. Om frågan är om den som behöver känner igen dig, är det inte lika lätt. Osynlighet är även om du står på en scen om ljuset bländar den som ska se dig. /Mikael Wilmarsgård

Jag lånade dig mitt ansikte och nu är det ingen som låter mig passera, jag står bakom stängda broar. Du slirar på en gammal grogg när du föreläser dig upp på tårna. Du som spårar dig fram genom val du försätter andra i. Du spårade ut, kom inte hit igen. /Mikael Wilmarsgård

Det finns en blomma, det finns ett spår av oss i den. Den utsätts för årstider, precis som du och jag, och i och försig alla andra. Den behöver tid för att gro och rota sig, precis som jag. En vacker blomma växer långsammare än ogräs. Om din vän växer långsamt se denne som en vacker blomma och blicka inte avundsjukt på ogräset. En vacker blomma kan vissna precis som du och ja, vårda den. /Mikael Wilmarsgård

Jag satt och funderade, det värmde hela mig, nu undrar jag vad det va. Du kvittrar något om romantik, men det e inte vackert om du går över lik. En skördefest för dom fega, dom som är livrädda att stå sist när lagen gjort sina val. Jag tror ni startar på skolgården som ensamma barn. /Mikael Wilmarsgård

Resterna från igår ligger öppet på bordet. Bedövade dina utspel med mig, nu ser jag vad du bränt.   Snart lever du, snart, men du förnekar det än. Ledsen, jag är inte särskilt speciell. Förlåt att du inte vill ha mig, förlåt att du går din väg. /Mikael Wilmarsgård