genväg
Lånar dig mitt ansikte, du verkar ha tappat ditt.
Vi mäter olika höjder över havet, men det är ingen storhet.
Jag tror inte på bättre människor, jag tror på människor som vill mer eller mindre.
Det förflutna har en tendens att styra framtiden. Om du tar dig fram med lögner och kommer långt har du fortfarande den längsta vägen framför dig när du inte är välkommen tillbaka.
/Mikael Wilmarsgård
censur
Du går upp i gryningen och slåss för din sak.
Det finns mörka drag i handlingarna du bär och bar.
Vi fick aldrig nån chans.
Du delar din kropp med många, hjärtat behåller du för dig själv.
/Mikael Wilmarsgård
tidigare idag....
Blicken följde dina andetag från ditt bröst. Tidigare skrek du för att bli hörd och för länge sen gjorde jag någonting underbart. Tidigare idag glömde jag bort något viktigt som du sagt och svarade på något som inte var bra. Ikväll ska jag låtsas att jag inte förstår när du säger att timmarna försvinner och att det var dar sist I morgon är allt som det brukar va, då glömmer jag det jag tidigare sa. Någonstans mellan en gårdag och en morgon dag sitter jag och viftar bort alla krav, jag undrar hur du gör.
/Mikael Wilmarsgård
barn
När allting är barn orkar vi med varandras brister, vi håller händerna högt, den orken lägger sig med tiden. En dag står vi med händerna längst sidorna med haglandes örfilar av vardagen. Om din plan var förändring får du kanske det, om ditt mål va något annat kanske ansiktet håller för det. Att tappa det är kanske inte lika jobbigt som att slita ut det.
/Mikael Wilmarsgård
vidare
När jag ramlar av, när du känner att du kastats bort. När det är en som saknar, och fler som gett upp. När våra ryggar stod raka under brovägen log du och han tittar bort. Den raserade brovägen vittnar om att här spelar det ingen roll hur vi kom, det är hur vi går här ifrån.
/Mikael Wilmarsgård
jag gör det
Ska jag blåsa om inte vinden har vänt? Du höjer upp blicken, med en famn som ekar än. Gatan är mörk och kall men värmen från husen värmer något inombords. Det är en vår som ligger i luften du kallade höst. Det är en bild, av det du gjorde. Det är en vind av allt jag förstått. Jag rostbehandlar våra minnen och parkerar dom här i stan. Om jag vet allt nu förstår jag ingenting.
/Mikael Wilmarsgård
fler är mer
Om jag hade en hatt, som lever av bättre dar. En spegel i bitar ser mer än den som står kvar. När du som vandrare visar mig upp, om reglerna kastar loss. Du talar i gåtor och jag lever när jag skriver dom.
/Mikael Wilmarsgård
nytt hej
Stänger dörren och lämnar dig utanför. Ensamheten har spridit sig till dina ögon. Jag har växt ur dina kommentarer och slutat falla ner i ovård. Din trygghet föll på hallen utanför, jag saknar dig inte, nu är det du som faller.
/Mikael Wilmarsgård
tillknäppt
Den som kommer på sista tomma frågan är den som förstår så den bestämmer. Svaga människor blundar och väntar tills det är över, du slår ett slag för saken med ett välriktat slag på helt fel plan. Kanske vaknar till ett ljud av steg i takt mot ljuset. Det ska vara vackert det här i huset, men skarvarna sticker ut från er fasad och vi ser hur ni ljuger.
/Mikael Wilmarsgård
hopp i blick
Det finns hopp i dina ögon, och det är underbart att se hur du faller. Du kastar dig ut och jag undrar om du förstår att det som försvinner är marken. Faller gör du, men inte han. Du ger han uppmärksamhet som får han att fastna i tanken. Det är svårt att falla rätt men det är omöjligt att falla vackert när man faller förbi. Du föll ensam och det blev inte vackert.
/Mikael Wilmarsgård
bakåt
Du fyller mig med minnen, jag fastnar så lätt där i. Jag lägger vikten på dagarna vi mindes, och vänder mig inåt. Du fyller mig med minnen, och jag fyller mig själv med vemod. Jag var där men idag hade jag gjort det bättre. Du fyller mig med lögner och jag fastnade där i.
/Mikael Wilmarsgård
luftslott
Du sökte, du fann och du förstörde. Under en kopp thé förstod jag att du försökte. Du målar en förändring men jag hittar bara luft, när du snubblar till ditt liv genom en backspegel, och funderar på vart du kom ifrån.
/Mikael Wilmarsgård
avtryck
Du har suttit med pennan i handen men inte skrivit en rad. Du har minnen men dom har ändrat sig en del under tiden. Du har känslor men inga referenser, du har minnen som inte förankras. Snart har även de andra glömt allt som hände på vägen, och förändringen glöms bort.
/Mikael Wilmarsgård
1 + 1 = ?
En är alltid mindre än två? Du har hälften av sorgen, du mister hälften av dig, du får hälften av någon annan. Du får dubbelt av sorgen, dubbelt av glädje men hälften av styrkan som tog dig hit. Dubbelt är alltid någon annan och hälften av den du vart. Två är meningen med livet och underbart, men inte alltid dubbelt så mycket av det som kommer och alltid hälften av det som vart.
/Mikael Wilmarsgård
haft
Jag har varit, men jag är inte längre. Jag har mycket att minnas, men jag talar gärna inte om det. Jag gjorde, men nu gör jag det inte. Jag va allt det där, men glömde njuta under tiden.
/Mikael Wilmarsgård
du är..
Du är något speciellt, du är ensam. Du är mer än många andra, men du är ensam. Du har mycket att ge, men ingen är där för du är ensam. Du drömmer om mer, men har inget att chansa. Du är svaret på klagornas vals, men ingen hör den som är ensam.
/Mikael Wilmarsgård
en dag i mängden
Det är inte bara jag som är sliten, jag tror du driver mer död än krigen. Du är global, du är överallt och omkring mig. Jag jämnställer dig med förödelse där jag fortfarande slåss och kämpar för att inte bli nerdriven. Du är ingen man talar med, du är ingen man fördriva, men du är något jag fortfarande vägrar försvara. Du är vardag.
/Mikael Wilmarsgård
dela
Jag har behov, men inga vi delar. Det är magi, men också ett förnekande. När ingenting faller på sin plats men ändå hamnar där, är det klart då? När ett hjärta krossas lätt, hur kan det vara så svårt att spara en bit till sig själv?
/Mikael Wilmarsgård
ibland
Ibland, ser jag någonting men jag kan inte förstå det. Ibland, blundar jag och känner hur det slår mig. Ibland, som idag försvårar den mig. Ibland, men snarare återkommande förråder den mig. Ibland, sitter jag som nu och försöker få den att gå över.
/Mikael Wilmarsgård
bloggens första går utan rubrik
Det handlar om hur tiden rinner i väg och vad den gör med människor. Om hur man kan missa mer än att återfå. Ser vi i en man som försöker vara som han var och hoppas på att lyckas väcka samma känslor som de väckte förr som blir allt svårare.
/Mikael Wilmarsgård
