småstadsdröm
Är det en småstadsdröm
som låter som tusen
eller är den något som viskar i motvinden.
Är det armar som sträcker sig efter höjder och vinster?
Ni ska inte hitta mig, jag är inte här men jag är fångad.
Är det en småstadsdröm?
Eller är den ett "jag vill också liv"
Som ser på när andra trampar stigar
Letar vägar som bedövar, men inte mer
Känslan som spår nederlag i alla andras drömmar
När smak av många årgångar är det som står på.
Men hur ser man dom som väger på ett "jag vill också liv" ?
Sakta flyter orden isär, från enskilt och vackert till det där.
Är det en småstadsdröm?
/MW
gestikulera
Vi var det där gänget som växte upp och aldrig blev oss lika.
Jag saknar er jätteofta.
En och en vinkar efter varandra med åren med ett hej, men ni står inte där framför mig som svaras när jag frågar vart vi tog vägen. Inte heller jag.
Vi är alla puzzelbitar från vårt som tappats en bit för varje år.
Jag tror vi är lika, men utspridda.
Vi tänkte allting som något tillfälligt, kanske är jag mer än fast där än.
Har du inga frågor i ditt liv? Allting har ett pris vi inte vill se.
Har jag inga frågor om ditt liv? Jag har problem att säga adjö igen, och lika snabb på att gå.
Har du vaknat, bort igen? Har du känt hur långt du gått?
Har du tänkt på tryggheten vi försökte bli av med när vi växte upp? Det har har jag.
/MW
Jag saknar er jätteofta.
En och en vinkar efter varandra med åren med ett hej, men ni står inte där framför mig som svaras när jag frågar vart vi tog vägen. Inte heller jag.
Vi är alla puzzelbitar från vårt som tappats en bit för varje år.
Jag tror vi är lika, men utspridda.
Vi tänkte allting som något tillfälligt, kanske är jag mer än fast där än.
Har du inga frågor i ditt liv? Allting har ett pris vi inte vill se.
Har jag inga frågor om ditt liv? Jag har problem att säga adjö igen, och lika snabb på att gå.
Har du vaknat, bort igen? Har du känt hur långt du gått?
Har du tänkt på tryggheten vi försökte bli av med när vi växte upp? Det har har jag.
/MW
ingen chans
Jag ska sätta mig ner och lösa alla problem du haft sista tiden.
Om du kliver tillbaka ett tag från där du står.
Vi har gått varsinn väg, vi har våra lösningar åt helt skillda håll, du är här.
Det är någonting speciellt med det här och den här platsen.
Om du kliver tillbaka ett tag från där du står, ska jag sätta mig ner och lösa problemen du haft här sista tiden.
Det är inte tiden du lagt ner som vittnar om hur mycket det betyder.
Inte heller vikten av dig som talar om hur du är fördelad.
Definitivt inte tanken som var tänkt som hörs, när du ropar efter hjälp.
Så innan någon hör det, ska vi byta plats och sen ska vi lämna allt i ett skick där ingenting är slitet.
/MW
Om du kliver tillbaka ett tag från där du står.
Vi har gått varsinn väg, vi har våra lösningar åt helt skillda håll, du är här.
Det är någonting speciellt med det här och den här platsen.
Om du kliver tillbaka ett tag från där du står, ska jag sätta mig ner och lösa problemen du haft här sista tiden.
Det är inte tiden du lagt ner som vittnar om hur mycket det betyder.
Inte heller vikten av dig som talar om hur du är fördelad.
Definitivt inte tanken som var tänkt som hörs, när du ropar efter hjälp.
Så innan någon hör det, ska vi byta plats och sen ska vi lämna allt i ett skick där ingenting är slitet.
/MW
är
Jag hänger ut det, jag låter luften beröra det och sprida det vidare.
Borde ha studerat er historia, men det kom annat i vägen.
Jag vet att jag har en historia men den har blekts med åren.
Det är inte frågan om hur man levererar, snarare om man kan.
Spelar ingen roll om vi springer med eller mot vinden, så länge man gör vad man kan, om inte försent.
Så jag hänger ut det, jag låter luften beröra det och sprida det vidare. Jag är sårbar.
Borde ha studerat er historia, men det kom annat i vägen.
Jag vet att jag har en historia men den har blekts med åren.
Det är inte frågan om hur man levererar, snarare om man kan.
Spelar ingen roll om vi springer med eller mot vinden, så länge man gör vad man kan, om inte försent.
Så jag hänger ut det, jag låter luften beröra det och sprida det vidare. Jag är sårbar.
du är inte sån
Ställer klockan på ringning, det finns nu en tid att strunta i.
En egoist föder en annan.
Fler och fler börjar lära sig, att stora saker kommer ur små.
Några är utdöende, när man inte frågar efter vägen, kommer vissa aldrig hem.
En egoist föder en annan.
Lutar åt andra hållet, får inte jämnvikt.
Stampar till takten, hamnar ständigt i en annan.
Släpar gamla vikter med oss, allt som allt måste man bli stark.
En egoist föder en annan.
Kalla det känslor men kalla det enkelriktad sån.
Överlevnad, och en som är ensam, i vått och torrt.
En egoist skapar en annan.
En egoist föder en annan.
Fler och fler börjar lära sig, att stora saker kommer ur små.
Några är utdöende, när man inte frågar efter vägen, kommer vissa aldrig hem.
En egoist föder en annan.
Lutar åt andra hållet, får inte jämnvikt.
Stampar till takten, hamnar ständigt i en annan.
Släpar gamla vikter med oss, allt som allt måste man bli stark.
En egoist föder en annan.
Kalla det känslor men kalla det enkelriktad sån.
Överlevnad, och en som är ensam, i vått och torrt.
En egoist skapar en annan.
6cl
Du säger att:
Hämdens pris är dyr och att jag lever med ränta.
Jag säger att:
Jag tar det 6cl i taget.
Du kan få gråta ut mig men jag är inte värd det.
Du tycker det är fascinerande att leka med elden, som inte leker tillbaka.
Själv tar jag det 6cl i taget.
Du pratar om din framtid och om vägen du gått för att komma hit.
Jag sväljer det 6cl i taget.
Du ställer genomtänkta frågor som du tänkt på allt förlänge och jag, jag tittar på dig men svarar inte på några.
Ibland tittar jag till och försäkrar mig att du inte stammar.
Det är inte första gången och inte sista.
Jag tar det 6cl i taget.
Hämdens pris är dyr och att jag lever med ränta.
Jag säger att:
Jag tar det 6cl i taget.
Du kan få gråta ut mig men jag är inte värd det.
Du tycker det är fascinerande att leka med elden, som inte leker tillbaka.
Själv tar jag det 6cl i taget.
Du pratar om din framtid och om vägen du gått för att komma hit.
Jag sväljer det 6cl i taget.
Du ställer genomtänkta frågor som du tänkt på allt förlänge och jag, jag tittar på dig men svarar inte på några.
Ibland tittar jag till och försäkrar mig att du inte stammar.
Det är inte första gången och inte sista.
Jag tar det 6cl i taget.
nyanser av oss
Det känns som du förlorat allt du äger men allting är tillsynes kvar.
Du har inte förlorat någonting du vet att du förlorat men något är olikt, något som fått dig att fundera.
Förklarar det som en dagen efter ångest när minnet är en lucka, fast du är nykter sedan länge så det var inte ditt svar.
Har du sett blicken på den som vaknat upp från en mardröm långt ifrån sängen?
Känt pulsen på dom som vaknar i en mardröm dom precis somnat ifrån?
Det är svårt att lyfta ett namn när man gjort det till åtlöje och det är svårare att tvätta bort en skam man själv lagt på den.
Det är svårt att hämta andan i ett nederlag, eller samla sig precis innan det avgörs.
Förlätt att sakna någon som står precis framför en.
Det är förlätt att glömma hur man vill ha det, eller att bita ihop när du inte hittar vägen.
Varför är det svårare att komma upp på benen igen med tiden, när vi borde bli bättre på det?
/Mikael Wilmarsgård
Du har inte förlorat någonting du vet att du förlorat men något är olikt, något som fått dig att fundera.
Förklarar det som en dagen efter ångest när minnet är en lucka, fast du är nykter sedan länge så det var inte ditt svar.
Har du sett blicken på den som vaknat upp från en mardröm långt ifrån sängen?
Känt pulsen på dom som vaknar i en mardröm dom precis somnat ifrån?
Det är svårt att lyfta ett namn när man gjort det till åtlöje och det är svårare att tvätta bort en skam man själv lagt på den.
Det är svårt att hämta andan i ett nederlag, eller samla sig precis innan det avgörs.
Förlätt att sakna någon som står precis framför en.
Det är förlätt att glömma hur man vill ha det, eller att bita ihop när du inte hittar vägen.
Varför är det svårare att komma upp på benen igen med tiden, när vi borde bli bättre på det?
/Mikael Wilmarsgård
där man vart är man kvar
Du tog ett foto när du reste genom mitt liv, jag undrar om du framkallat bilden och hur den ser ut.
Ur en handling som vanligt helt ovetandes av sin konsekvens, såg jag att innan jag rett ut mitt trassel skulle du redan vara i mål.
Jag borde ha hoppat, jag borde hoppat med dig, jag skulle kanske inte se det.
Du kan få tycka att det är sorgligt att leva med en distans men jag lever.
Jag ska köpa en liter bensin, sen ska det här brinna upp.
Du söker perspektiv, så du blundar så hårt som du kan.
Jag behövde såra dig, som den där paniken som alltid kommer till fel dag.
En röst sa: "Du är jättebra, men desperat. Här står jag, naknare än så här får du mig inte."
Hur kommer det sig att vi så lätt skapar distans när vi vill ha lite uppmärksamhet?
Där du lekte som barn har du nu återvänt till och sökt skydd hos och jag mår som vanligt sämre efter att jag öppnat min dörr och svarat på era frågor.
Jag är inte förstörd men inte heller helt symptomsfri.
Jag är medveten och det gör att du kan kalla mig sjuk.
/Mikael
Ur en handling som vanligt helt ovetandes av sin konsekvens, såg jag att innan jag rett ut mitt trassel skulle du redan vara i mål.
Jag borde ha hoppat, jag borde hoppat med dig, jag skulle kanske inte se det.
Du kan få tycka att det är sorgligt att leva med en distans men jag lever.
Jag ska köpa en liter bensin, sen ska det här brinna upp.
Du söker perspektiv, så du blundar så hårt som du kan.
Jag behövde såra dig, som den där paniken som alltid kommer till fel dag.
En röst sa: "Du är jättebra, men desperat. Här står jag, naknare än så här får du mig inte."
Hur kommer det sig att vi så lätt skapar distans när vi vill ha lite uppmärksamhet?
Där du lekte som barn har du nu återvänt till och sökt skydd hos och jag mår som vanligt sämre efter att jag öppnat min dörr och svarat på era frågor.
Jag är inte förstörd men inte heller helt symptomsfri.
Jag är medveten och det gör att du kan kalla mig sjuk.
/Mikael
du eller jag
Jag tror att alla siffror är räknade, men precis som många ord förstår vi inte vad dom kan göra.
Det är något jag förstår nu är att man blir mätt av drömmar, men den verkliga hungern blir också mer uppmärksammad med tiden.
Jag lider av er mentalitet när ni säger:
"Det är inte mitt jobb"
Det är den som äter upp våra gator och vänner, inte era plågoandar, dom är era egna.
Jag såg igår.
Kvalitet handlar alltid om det vi saknar, inte det vi har.
Och lycka är en kort stäcka mot förlusten av den, en stäcka få fortfarande går.
Det är lättare att inte göra något, som att vänta bland alla andra på bussen.
/Mikael Wilmarsgård
Det är något jag förstår nu är att man blir mätt av drömmar, men den verkliga hungern blir också mer uppmärksammad med tiden.
Jag lider av er mentalitet när ni säger:
"Det är inte mitt jobb"
Det är den som äter upp våra gator och vänner, inte era plågoandar, dom är era egna.
Jag såg igår.
Kvalitet handlar alltid om det vi saknar, inte det vi har.
Och lycka är en kort stäcka mot förlusten av den, en stäcka få fortfarande går.
Det är lättare att inte göra något, som att vänta bland alla andra på bussen.
/Mikael Wilmarsgård
tyvärr
Tyvärr dömmer vi folk efter platsen dom är på.
Tyvärr lever vi på intryck vi inte kan bekräfta.
Tyvärr är du inte bättre än platsen du står på för stunden.
Tyvärr är du är ingenting här. Jag förlorade när jag inte frågade, du förlorade tanken med det hela.
Tyvärr missade jag avfarten när jag blundade din vädjan.
Tyvärr förlitade jag mig på din position.
Tyvärr kommer den efter mig dömma dig efter platsen du står på samma sätt.
Tyvärr, tyvärr, tyvärr men vi missar allt för mycket när ser mer än vi lyssnar.
/Mikael Wilmarsgård
Tyvärr lever vi på intryck vi inte kan bekräfta.
Tyvärr är du inte bättre än platsen du står på för stunden.
Tyvärr är du är ingenting här. Jag förlorade när jag inte frågade, du förlorade tanken med det hela.
Tyvärr missade jag avfarten när jag blundade din vädjan.
Tyvärr förlitade jag mig på din position.
Tyvärr kommer den efter mig dömma dig efter platsen du står på samma sätt.
Tyvärr, tyvärr, tyvärr men vi missar allt för mycket när ser mer än vi lyssnar.
/Mikael Wilmarsgård
när det rullar är det utför
Jag lever inte med många lögner men jag lever i tysthet.
Jag lever nog i en lögn, inte mer olikt än er andra.
Historierna räcker inte till så tiden anpassar dom till nya öron.
Något man hör och kan man säga ofta, men idag låter det tvärt om.
Kanske väger kunskap för tungt, kanske är den oförenlig med verkligheten.
Det är många som svälter omkring oss även om födan räcker till, många stäcker sig ingen respekt i våra dar.
Om du anser dig rätt att äta på mitt liv ska jag använda ditt som botemedel.
Vi utvecklas hela tiden, men åt vilket håll är vi egentligen påväg?
Det krävs inte många kilo för att flytta på ett liv, men mindre för att hålla kvar det.
Om hoppet är det sista att lämna oss, är förståndet det fösta att lämna, speglar dagen.
Fråga en hemlös om det är tegel och betong vi behöver mer av, men gissa inte svaret.
En eldsjäl är inget vackert, det är en frustrerad själ som drivs av en plågan.
Jag utvecklas hela tiden, men åt vilket håll kommer min frustration föra mig?
Det är mycket som inte blandas med vatten och det blir mer och mer att dricka upp.
Det finns mycket vi tar förgivet, det finns mycket som rinner ut i vattnet.
/Mikael Wilmarsgård
Jag lever nog i en lögn, inte mer olikt än er andra.
Historierna räcker inte till så tiden anpassar dom till nya öron.
Något man hör och kan man säga ofta, men idag låter det tvärt om.
Kanske väger kunskap för tungt, kanske är den oförenlig med verkligheten.
Det är många som svälter omkring oss även om födan räcker till, många stäcker sig ingen respekt i våra dar.
Om du anser dig rätt att äta på mitt liv ska jag använda ditt som botemedel.
Vi utvecklas hela tiden, men åt vilket håll är vi egentligen påväg?
Det krävs inte många kilo för att flytta på ett liv, men mindre för att hålla kvar det.
Om hoppet är det sista att lämna oss, är förståndet det fösta att lämna, speglar dagen.
Fråga en hemlös om det är tegel och betong vi behöver mer av, men gissa inte svaret.
En eldsjäl är inget vackert, det är en frustrerad själ som drivs av en plågan.
Jag utvecklas hela tiden, men åt vilket håll kommer min frustration föra mig?
Det är mycket som inte blandas med vatten och det blir mer och mer att dricka upp.
Det finns mycket vi tar förgivet, det finns mycket som rinner ut i vattnet.
/Mikael Wilmarsgård
flyter åt sina håll
Ringsignalen har tystnat, den får allt mer sällan skrika ut, dom ringer inte längre, dom som var dina vänner förut. Dom antyder att du förändrats, men du känner dig precis som förut.
De antyder att det är en sträcka mellan er som växt fram, en sträcka som du inte ser.
Det ringer allt sällan här och du har börjat förstå vad det e, det är en distans av förändring som egentligen inte sker.
En hantverkare och en ingenjör kan inte skratta åt samma saker så dom pratar inte mer.
Vi kanske tröttnat på historierna vi tidigare bad om fler.
Vi är egentligen alla samma som innan, men lite mer och mycket äldre.
/Mikael Wilmarsgård
De antyder att det är en sträcka mellan er som växt fram, en sträcka som du inte ser.
Det ringer allt sällan här och du har börjat förstå vad det e, det är en distans av förändring som egentligen inte sker.
En hantverkare och en ingenjör kan inte skratta åt samma saker så dom pratar inte mer.
Vi kanske tröttnat på historierna vi tidigare bad om fler.
Vi är egentligen alla samma som innan, men lite mer och mycket äldre.
/Mikael Wilmarsgård
motstånd
Det är oroligt svårt att utveckla om all energi går åt att tro att ens synsett är obegränsat.
Det är tungt att slå sitt slag om man använder händerna till att hålla i någon annans.
Med "tillräckligt bra" och tradionella lösningar hade mycket inte vart en lek idag.
Är det allt förmånga gånger hesheten tar över, sen när ingenting mer än gamla ord hörs, då när många förlorar och någon sitter kvar?
I en heshet nickar ett par som försöker och börjar få nog.
Ena sidan rustar sin morgondag med bortvifftad kunskap för att inte lysa igenom hur tunna trådarna är.
I andras heshet kan dom inget än viska, dom blåser inte mer på elden.
/M.Wilmarsgård
Det är tungt att slå sitt slag om man använder händerna till att hålla i någon annans.
Med "tillräckligt bra" och tradionella lösningar hade mycket inte vart en lek idag.
Är det allt förmånga gånger hesheten tar över, sen när ingenting mer än gamla ord hörs, då när många förlorar och någon sitter kvar?
I en heshet nickar ett par som försöker och börjar få nog.
Ena sidan rustar sin morgondag med bortvifftad kunskap för att inte lysa igenom hur tunna trådarna är.
I andras heshet kan dom inget än viska, dom blåser inte mer på elden.
/M.Wilmarsgård
eldsjäl
Du behöver inte upprepa uppenbara saker för att lämna din röst, jag hör orden och din strävan ändå.
Hur du än tänker om mig, gör det inte förlänge, tankar vinner ingen på.
Hur vi än ser på våra roller inför våra, är det inte det hjulet vi ska snurra på.
En folksamling ser inte som individer, en folksamling är av barn.
En står utanför och vill skrika, det är ofta jag.
Om jag jobbar med din illusion, släpper du min för ett tag då?
Jag är en eldsjäl i mycket, det är inget jag är stolt över.
Min frustration växer och gör mig stark ibland, ibland bara matt.
En eldsjäl kanske förändrar men den lever helt och hållet på frustration, den är utåtriktad frustration som inte orkar titta på, den är en del av en förlust, den är inte vacker.
/Mikael Wilmarsgård
Hur du än tänker om mig, gör det inte förlänge, tankar vinner ingen på.
Hur vi än ser på våra roller inför våra, är det inte det hjulet vi ska snurra på.
En folksamling ser inte som individer, en folksamling är av barn.
En står utanför och vill skrika, det är ofta jag.
Om jag jobbar med din illusion, släpper du min för ett tag då?
Jag är en eldsjäl i mycket, det är inget jag är stolt över.
Min frustration växer och gör mig stark ibland, ibland bara matt.
En eldsjäl kanske förändrar men den lever helt och hållet på frustration, den är utåtriktad frustration som inte orkar titta på, den är en del av en förlust, den är inte vacker.
/Mikael Wilmarsgård
intryck
Lilla lilla spegel, stora stora värld.
Du lär dig inte av mina misstag så varför lyssnar jag på dig?
Du kanske har lyssnat på många teorier, och lyckats se en hel del som jag gjort fel, men.
Lilla lilla spegel, stora stora värld.
Jag kallar det inte att du står med mig, när jag ser dig stå bakom.
Jag kommer framåt men strävar lite överallt ibland, jag försöker utvärdera min position men jag tar snabbt in vatten.
Någonting förklarar försiktigt om för mig att framtid tar tid, men jag hävdar att den går att flytta.
Lilla lilla spegel, stora stora värld.
Jag undrar om du håller för mina tusentals teorier.
Lilla lilla spegel, stora stora värld.
Ser du inte hur jag skriker?
Ser du inte hur jag lagt ut en tråd och önskar att du hittar mig?
Lilla lilla spegel, stora stora värld.
/Mikael Wilmarsgård
Du lär dig inte av mina misstag så varför lyssnar jag på dig?
Du kanske har lyssnat på många teorier, och lyckats se en hel del som jag gjort fel, men.
Lilla lilla spegel, stora stora värld.
Jag kallar det inte att du står med mig, när jag ser dig stå bakom.
Jag kommer framåt men strävar lite överallt ibland, jag försöker utvärdera min position men jag tar snabbt in vatten.
Någonting förklarar försiktigt om för mig att framtid tar tid, men jag hävdar att den går att flytta.
Lilla lilla spegel, stora stora värld.
Jag undrar om du håller för mina tusentals teorier.
Lilla lilla spegel, stora stora värld.
Ser du inte hur jag skriker?
Ser du inte hur jag lagt ut en tråd och önskar att du hittar mig?
Lilla lilla spegel, stora stora värld.
/Mikael Wilmarsgård
Ekar inte av era ord
Det är inte allting som faller samtidigt men allting rasar när du inte orkar hålla i det.
Allting som är trasigt som kräver en kraft att hållas på plats.
Det var inte hela världen som rasade, men det var allt.
I min distans ser jag inte logiken i att inte ge plats åt dem som inte är rena.
Men så lever jag inte genom er tunnel som ni talar brett i.
Alla förtjänar kanske inte nya chanser, men alla förtjänar att vi ser dom.
Hur vore världen om vi blundade mindre och gav en röst åt logiken?
Om vi skrek rakt ut när vi såg sånt vi inte ville ta del av?
Men vi blundar.
Hur skulle det bli om vi alla gav en dag av vår tid att leva oss in i något vi inte vill se mer av?
Hur vore det om vi själva gjorde lite ac det som vi alla vinner på, men som vi tycker att någon annan borde göra? Ja, hur vore det om vi slutade tycka?
Jag ska göra någon form av skillnad där allting har rasat och sluta blunda.
Jag kan inte be er om samma, men hur skulle det vara om vi alla gjorde någonting som även en utslagen behöver, och inte bara oss själva?
/ Mikael Wilmarsgård
Allting som är trasigt som kräver en kraft att hållas på plats.
Det var inte hela världen som rasade, men det var allt.
I min distans ser jag inte logiken i att inte ge plats åt dem som inte är rena.
Men så lever jag inte genom er tunnel som ni talar brett i.
Alla förtjänar kanske inte nya chanser, men alla förtjänar att vi ser dom.
Hur vore världen om vi blundade mindre och gav en röst åt logiken?
Om vi skrek rakt ut när vi såg sånt vi inte ville ta del av?
Men vi blundar.
Hur skulle det bli om vi alla gav en dag av vår tid att leva oss in i något vi inte vill se mer av?
Hur vore det om vi själva gjorde lite ac det som vi alla vinner på, men som vi tycker att någon annan borde göra? Ja, hur vore det om vi slutade tycka?
Jag ska göra någon form av skillnad där allting har rasat och sluta blunda.
Jag kan inte be er om samma, men hur skulle det vara om vi alla gjorde någonting som även en utslagen behöver, och inte bara oss själva?
/ Mikael Wilmarsgård
5 miljoner ljus och lika många känslor
Jag behöver inte mer än ett ögonblick, så varför står jag och stirrar?
Jag frågar mig om det går att spara på det här och tänker på hur det låter.
Undrar hur man mutar med äran i behåll när fickorna är tomma, du hittar det i ett barn.
Ingenting ska smaka som det är så vi får många opassande smaker.
Jag försöker inte isolera mig så jag låter regnet ta mina kläder.
Går runt med en markering av döden i pannan samtidigt som rötter växer ur mina skor.
Jag är här nu, åren har gjort dig väl.
Jag behöver inte mer än ett ögonblick, men jag står fortfarande och stirrar.
En bit av mitt förstånd kommer alltid att fråga hur, men allt jag gör är att stirra. / Mikael Wilmarsgård
Jag frågar mig om det går att spara på det här och tänker på hur det låter.
Undrar hur man mutar med äran i behåll när fickorna är tomma, du hittar det i ett barn.
Ingenting ska smaka som det är så vi får många opassande smaker.
Jag försöker inte isolera mig så jag låter regnet ta mina kläder.
Går runt med en markering av döden i pannan samtidigt som rötter växer ur mina skor.
Jag är här nu, åren har gjort dig väl.
Jag behöver inte mer än ett ögonblick, men jag står fortfarande och stirrar.
En bit av mitt förstånd kommer alltid att fråga hur, men allt jag gör är att stirra. / Mikael Wilmarsgård
värde
Tittar över vintern som kommer, den kör fullständigt över allt som ligger här sen tidigare.
Blickar över hösten som ligger utslagen och saknar den, många mörka tider har vi haft ihop.
Blundar i något som slår sommaren, hösten och vintern, om jag ändå höll mig här till våren löste av dig.
Kanske ska jag tacka dig för uppmaningen att komma till en ändring, kanske skyller jag allt på dig.
Hursomhelst är det många som tar nya tag i gamla tider vi ändrat namn på, så även jag.
Bara du säger man, det är helt upp till en själv att besegra sina rötter och begär.
Det var inte så lätt som att lösa det genom att glömma det själv, inte bara egna förståndet påminner.
Funderar om det är någonting jag behöver bli bra på, kommer på för mycket så jag utökar frågan.
Är det något som jag behöver bli bra på, som det är bråttom med?
Det är som en jackpott när det fortsätter ramla ner, och jag är lika glad som det vore så.
En dag i taget, en stund i taget utvecklar jag det här, det ska vara en förlust när jag försvinner.
/Mikael Wilmarsgård
Blickar över hösten som ligger utslagen och saknar den, många mörka tider har vi haft ihop.
Blundar i något som slår sommaren, hösten och vintern, om jag ändå höll mig här till våren löste av dig.
Kanske ska jag tacka dig för uppmaningen att komma till en ändring, kanske skyller jag allt på dig.
Hursomhelst är det många som tar nya tag i gamla tider vi ändrat namn på, så även jag.
Bara du säger man, det är helt upp till en själv att besegra sina rötter och begär.
Det var inte så lätt som att lösa det genom att glömma det själv, inte bara egna förståndet påminner.
Funderar om det är någonting jag behöver bli bra på, kommer på för mycket så jag utökar frågan.
Är det något som jag behöver bli bra på, som det är bråttom med?
Det är som en jackpott när det fortsätter ramla ner, och jag är lika glad som det vore så.
En dag i taget, en stund i taget utvecklar jag det här, det ska vara en förlust när jag försvinner.
/Mikael Wilmarsgård
i maj
Klick, klick, klick, klick
Han tänker: Kom hit, kom och måtta in dig i min famn igen.
Han säger: Hej.
Han erkänner att det viskar i hans öra men du ser att det skriker i hela kroppen.
Klick, klick, klick, klick
Du säger mer men jag tror mycket av det är spikar som bygger in honom.
När han känner att han tappar masken drar han ett skämt som spårar iväg och du hjälper han snällt tillbaka.
Som utomstående ser vi ingenting men det tickar i luften.
Han tror att tiden kommer få han att lyckas så han stressar framåt, du vet att tiden kommer få han att ledsna så du låter han tro tills hoppet klickat förbi.
Klick, klick, klick, klick
/Mikael Wilmarsgård
Han tänker: Kom hit, kom och måtta in dig i min famn igen.
Han säger: Hej.
Han erkänner att det viskar i hans öra men du ser att det skriker i hela kroppen.
Klick, klick, klick, klick
Du säger mer men jag tror mycket av det är spikar som bygger in honom.
När han känner att han tappar masken drar han ett skämt som spårar iväg och du hjälper han snällt tillbaka.
Som utomstående ser vi ingenting men det tickar i luften.
Han tror att tiden kommer få han att lyckas så han stressar framåt, du vet att tiden kommer få han att ledsna så du låter han tro tills hoppet klickat förbi.
Klick, klick, klick, klick
/Mikael Wilmarsgård
vi målar, skrapar och bygger
I handen håller jag en tavla, men det är inte ett orginal, jag har målat den, anpassat färgerna på den så att den passar in. Under tavlans färgval finns konturer och färger som få känner till, vackert för vissa men inte passande med färgerna som omger den idag. Jag tror att det började med att den skulle passa in, ville att den skulle se likadan ut som många andra. Sen ville jag att den skulle sticka ut, efter ett tag ville jag att den skulle vara en avbildning av mig. När konturerna blivit som jag brutit dom till, kom du, kom ni, och alla hade ork att bryta mer, och mer. Så i handen står jag med ett mästerverk som blev en tavla. / Mikael Wilmarsgård
